Efter lite lördagsmys med hemgjord pizza

gjord av dottern (med lite assistans av mig) har hon nu somnat och jag har lite vuxentid. Vill gärna försöka göra någonting annat än att sova på den tiden, men kommer nog inte att kunna undantrycka mina behov så värst länge till... Lite datortid då. Försöker finna en bekväm ställning att sitta i, det går ungefär lika dåligt som att hitta en bekväm ställning att sova i. Eller att stå i. Eller annan valfri sysselsättning. Vet inte vilken kroppslig position det är tänkt att gravida ska inta de sista månaderna men uppenbarligen ingen av de vanliga mänskliga i alla fall   Idealet vore om vi fick sväva omkring strax ovan jord i något viktlöst tillstånd utan att behöva röra oss, det är nog det enda jag kan tänka mig faktiskt. Uppfinn det tack.

Tantben - check. Svullna och gör sig påminda med dålig cirkulation, för mycket blod i benen, ont på kvällar och nätter. Och det där med att äta mat, nu börjar även det. Den enorma, överdrivna mättnadskänslan i kombination med att det ligger en 30 centimeters varelse där inne, mina andetag får liksom inte plats. Mannen tvingade ut mig på en promenad runt huset igår kväll, regnade gjorde det, så att jag skulle kunna fortsätta se På Spåret utan att flämta efter luft i soffan. Det hjälpte faktiskt. Tack    Dags att lägga ned med tunga fredagsmiddagar sent på kvällen, antar att det är lite och ofta som gäller nu.

Idag har jag varit hemma med dottern, mannen har hoppat in ett extrapass. Tredje jobbhelgen på raken, trist men lika bra att passa på nu innan vi blir fler. Lite extra pengar är ju inte fel det heller. Försökte ordna så någon kunde gå ut med dottern en stund men ingen kunde. En hel innedag är ju rätt lång och rastlös för henne... Och någonstans efter mellanmålet såg jag att hon inte stod ut längre, vi klädde på oss och jag tänkte, vad fasen jag fäster ett snöre i hennes ryggsäck så känns det säkrare att gå ut (har ingen kraft att hålla kvar handen eller armen när hon slingrar sig). Lekplatsen ligger precis här nedanför över en väg. Men just när vi var på väg ut knackade min far oväntat på dörren, så jag fick välbehövlig assistans och dottern en lekfarbror i klätterställningen. Dagens räddning!

En busmoster svängde även förbi en kvart för att lämna lite kläder till dottern

Har beställt en ny telefon, Samsung Galaxy S3 blir det den här gången. Både homeknappen och antennen har slutat fungera på min nuvarande, och det ska bli skönt att bland annat göra det lite smidigare att lägga över media på telefonen. Är på flera sätt trött på min iPhone så nu byter jag.

Nu ska jag lägga mig och läsa lite körkort en stund, lite lördagsglamour måste man ju få ha!

När jag är utomhus får jag ofta frågan om vad som hänt eller på vilket sätt jag är skadad, folk ser ju att jag går med kryckor. Det är oftast mest något äldre personer som frågar (det är de som åker buss...), busschaufförer, andra patienter på rehabiliteringen... De kvinnor eller tanter som frågar ser ofta magen och kopplar ihop det, och vet precis vad jag pratar om bara jag säger "foglossning". De vet vad det innebär, de har haft det själva eller så har de en dotter med samma problem eller så. Männen (de något äldre) eller farbröderna ser i många fall ut som frågetecken vid ordet "foglossning", de "ser" inte magen och tror att jag "...spelat fotboll kanske?" eller "...ramlat och slagit mig?" Foglossning får jag förklara men det klingar ingen klocka, de vet inte vad det är. Är det inte konstigt? De vet inte att det är övergående, de undrar alltid om det är farligt för barnet. Damerna i samma ålder är mycket bekanta med foglossning men själva har de inte en susning, pratade de inte med varandra förr eller? Vad gjorde männen alla de månader eller år deras kvinnor var gravida?

Fick just ett meddelande från en vän om att jag inte får glömma På Spåret-premiären ikväll, och inte heller somna ifrån den   Tack! Jag ska sitta klistrad, och hålla ögonlocken öppna med tändstickor! Först lite klyftisar och ugnsgrillad kyckling... Trevlig helg

Jaha, i vanlig ordning somnade jag till Bolibompa. Jag är numera nyvaken två gånger om dagen, på morgonen och på kvällen. Däremellan är jag halvvaken. Eller så sover jag. Såg på gamla partybilder häromdagen med en vän - var det verkligen jag på bilderna? Som orkade lämna hemmet efter mörkrets inbrott? Tur att det finns bildbevis så jag vet att jag levt livet, nu ägnar jag mig åt att skapa liv åt andra i stället och det är tio gånger mer krävande än någon bakfylla.   

Den här goda lunchen bjöd min syster på idag, panerad torsk, citronsås, blomkålsris och avocado med citronpeppar. Mmm! Hemgjorda nutty bars till kaffet också, undrar när den restaurangen är öppen nästa gång..?

Igår var jag på veckans andra vattengympa, går två gånger i veckan. Pratade med en vän häromdagen och jag insåg att hon föreställde sig att jag och en grupp tanter verkligen gympade och ansträngde oss i vattnet, sådär som man kanske föreställer sig vattengympa. Och som all annan vattengympa egentligen är med allt vad det innebär av bensparkar, hopp, hävningar, gruppledda koordinations- och styrkeövningar. Det är inte en sådan gympa jag går på nu, detta är extra light, att promenera till andra sidan bassängen utan att stanna och vila är en lagom utmaning. Svänga lite med armar och fötter är jag glad om jag kan. Vilken tant som helst tar mig i smidighet och hastighet nu. Precis som på land, vet inte hur många tanter och farbröder som promenerat förbi mig under den här tiden med sina käppar och rullatorer   

Underbar fikastund med min vän och hennes goa tjej häromdagen! Jag smälte och längtade ännu mer. Precis som du sa, ens lilla stora bebis hemma verkar plötsligt väldigt stor...

Låtit vattnet bära mig idag igen. En annan gravid kvinna med den här gången, och så en gammal känning. Det blev lite ventilerande av krämpor och dylikt. Hade riktigt ont i dag, helgen har varit sådan. Fick stanna upp lite i varje övning. Det värsta är när man ska gå upp igen, upp för den lätt sluttande trappan, man håller sig hårt i räcket men ändå; just det ja, det är såhär tung jag är nu.

Somnade på soffan till Bolibompa, mer regel än undantag nuförtiden. Antar att det blir Niferex för mig efter mvc-besöket nästa vecka. Eller så är det trimester tre som är i antågande med allt vad den har att erbjuda i form av sömnbesvär. Stark trötthet i kombination med uppbruten sömn till exempel.

Försöka sova lite nu. Frukost i morgon med fin vän och hennes tre veckor gamla dotter   

I natt hade jag min första dröm om förlossningen. Vattnet gick i vecka 23 och jag åkte in till förlossningen. Väl där fanns ingen personal överhuvudtaget och mannen var heller inte med, jag födde snabbt och insåg efteråt att oj, han kommer ju inte överleva i vecka 23. Och var är alla som ska hjälpa mig, var är min man?! När jag vaknade var jag helt övertygad om att jag fött barn. Men tack och lov är det ett antal veckor kvar, och all smärta under tiden är ju tusen gånger bättre än att föda prematurbarn på ett obemannat sjukhus utan sin karl...

Skillnader (hittills) mellan att vänta första och andra barnet enligt mig 

• Förra gången kändes hela graviditeten lång, den här gången gick de första månaderna av bara farten men sedan saktades tiden ned när jag slutade jobba.
• De första ca fjorton veckorna av extrem trötthet och illamående hade jag en aktiv tvåochetthalvt-åring att ta hand om när jag kom hem efter heltidsjobbet. En enda eftermiddag fann jag möjlighet att sova under den perioden, förra gången sov jag i stort sett varje eftermiddag. Lättare att orka ett heltidsjobb då   
• Skillnader i folks bemötande, inte så mycket fokus på att vänta barn i sig och allt vad graviditet innebär.
• Att jag oväntat blev sjukskriven tidigt i graviditeten till skillnad från förra gången då jag jobbade fram till två och en halv vecka innan dottern föddes.
• De fysiska symptomen och/eller besvären.
• Upplever trots allt den här graviditeten som bättre, är mer avslappnad.
• Inte lika spännande (för någon av oss) som första gången, och så det dåliga samvetet över att jag inte tycker det...
• Inte lika mycket uppmärksamhet till magen där här gången, förra gången var det samtal, klappar och musik i lurar på magen dagarna i ända av mig och mannen. Den här gången har han nog känt ett par sparkar, inte så mycket mer. Måste uppmärksamma gossen mer.
• Om man av någon anledning behöver gravidinfo på nätet, finns inte så mycket mer än personliga betraktelser eller forum skrivet om omföderskor. Det mesta utgår från att man ska förbereda sig på att bli förälder och att man ska ta vara på all den egentid man har nu innan barnet kommer. Hmmm...
• Att förbereda dottern inför att bli storasyster.
• Inte lika stort behov av att prata om graviditeten i sig den här gången.
• Roligt att höra hur förstföderskor upplever sina graviditeter och minnas hur jag själv förundrades, fascinerades, frågade...
• Känner mig trött på det fokus kring som finns kring det besvärliga med den här graviditeten, ventilerar här ibland i hopp om att inte berätta samma sak hundra gånger för alla.
• Läattare att förbereda mig inför förlossningen då jag redan upplevt en.
• Underbart att ha en bllivande storasyster som pratar med, klappar på och sjunger Bamse för sin lillebror där inne   
• Färre besök på mvc men istället en hel del läkarbesök.
• Vet vad jag ska ställa in mig på i fråga om tid. Hur länge man är i en bubbla efter förlossningen, hur låååånga de sista veckorna innan bf känns men att bf ändå kommer, hur sjukt fort babytiden går...
• Vet vad som blir som vanligt igen och ungefär när de blir det. Typ kroppsliga saker.
• Att veta vad vi väntar för kön på barnet.
• Att väldigt få saker behöver inhandlas den här gången.
• Att jag inte saknar utelivet ett dugg den här gången, njuter av att hänga hemma. Vet att det blir tid för klackar i taket igen så småningom.
• Oroar mig mindre för allt möjligt.
• Allt går av bara farten!!

Så kom då äntligen pengarna häromdagen, efterlängtade och välbehövda. Det tog sin tid, jag är glad att jag inte är ensamstående, undrar hur de gör?

Tar en kopp kaffe och ser ut på bilarna och människorna genom fönstret, det är lätt dimma och fuktigt, det stämmer som man sjunger att oktober, november och december äro grå. Hur kan det vara grått såhär ofta? Tar aldrig den grå färgen slut? Grått måste vara den färgen i naturen det finns mest av, vatten har vi ingen brist på här heller. Ska nog ge mig ut i det grå ändå och hoppa mig runt kvarteret, min kraftigt reducerade promenadrunda. Allt min kropp får nuförtiden i form av motion, snudd på misshandel. En skaplig ansträngning jag kommer få göra sedan, längtar redan ut i spåret. På tv för ett tag sedan var en kvinna klädd i bikini på ett badhus, hon hade fit kropp sådär så att man tänkte på det. "Jag har sju barn" berättar kvinnan i rutan. Sju barn! Kan inte vara möjligt. Ingen adoption, ingen operation. Sju barn hade hon klämt ut och kunde ändå visa upp den kroppen, eller framför allt magen. Det borde vara förbjudet att se ut så efter sju barn, så såg min mage inte ens ut efter första barnet. Fruktansvärt kvinno-osolidariskt av mig att tänka dessa tankar men blir inte världen lite mer skönare att vara i om alla är sådär lite småmjuka och goa..? Åtminstone alla andra   

Dagens besvikelse: trodde På Spåret skulle börja ikväll, men inte då. En vecka till får man snällt vänta.

Och att vänta, det känns... bekant.

Idag har här bakats sockerkaka (läs: ätits kaksmet). Om man inte får tillräckligt med smet på slickepotten får man ta hela ansiktet till hjälp så att man inte missar någonting...

I övrigt har vi varit hemma allihopa, kryckpromenad till lekplatsen, strax innan började det duggregna. Rått och kallt men glad dotter ändå.

Mitten av november nu och har fortfarande inte sett till några pengar. Är sjukskriven sedan slutet av september, vore trevligt att klara den här månadens räkningar... Fick en handläggare på Försäkringskassan igår, hon ringde mig för att meddela att det inte är aktuellt med hjälp eller skjuts för hämtning och lämning av barn. Jag undrade om hon sett att det inte är aktuellt med jobb alls för mig just nu? Ja det visste hon. Men bara så att jag var på det klara med det, ingen hjälp finns att få med transport av barn till och från förskola. Om det skulle bli aktuellt med halvtidsjobb för mig om ett tag, hur kan vi lösa det kring lämning/hämtning då? Jag menar jag vill ju göra allt för att finna en lösning så att jag kan jobba om det blir så.

" Det får ni lösa inom familjen i så fall, någon annan i familjen får göra det då" fick jag till svar.

" Om den andre i familjen arbetar dygn och inte har möjlighet att lämna sitt jobb?"

Nej på detta fanns ingen lösning. Familj och släkt som kan komma ifrån när som helst under sina (jobb)dagar för att hjälpa till med andras barn är tydligen en självklarhet i alla familjer i hela Sverige. Inga småbarnsföräldrar har ju heltidsarbetande och/eller döda föräldrar, nej alla kan självklart alltid ställa upp.

I övrigt verkade hon trevlig, handläggaren. En läkare hade glömt att fylla i en lucka mellan några sjukskrivningsdagar, det var allt som fattades för bedömningen av mitt ärende. Ägnade två timmar igår till att få tag i en av läkarna som retroaktivt kunde intyga dessa dagar. Sedan åkte jag på sjukgymnastik, vattengympa, i en varm pool med dunkel belysning och rörde lite smått på min kropp i det betydligt skönare viktlösa tillstånd man upplever i vatten...