Så har man varit hos sjukgymnasten. Hon var duktig och väldigt förstående, behövde inte förklara någonting kring min jobbsituation då hon själv arbetat med mitt yrke. Fick tips på övningar och ska återkomma till henne efter läkarbesöket då jag vet om jag får träna vattengympa eller inte. Hoppas på det! Det här är mina nya följeslagare, vi ska förmodligen hålla ihop de närmsta tjugo veckorna

Kryckor och foglossningsbälte. Som en annan sjukling. Fick skjuts hem av en granne som också varit på sjukgymnastik. Man är inte ensam. Mannen halvsover efter en jobbnatt, för mig blir det kaffe och bok.

En riktigt regning, blåsig måndag och det börjar närma sig jobb för mig. Om en vecka är det tänkt att jag ska börja på halvtid. Inför detta är det mesta oklart. Jag har ännu inte fått beviljad någon sjukskrivning alls från fk, jag har ännu inte blivit beviljad arbetsresor (handläggningstiden är inom en månad, hjälper föga när jag börjar om en vecka). Mitt nya schema är inte färdigt och frågan om lämningar och hämtningar av dottern hänger i luften. Det är den praktiska biten. Jag har även börjat känna stark oro över hur jag ska klara det här, att arbeta med mitt jobb som innebär både lyft och smidighet bland annat. Jag har inte fått någon läkartid inbokad för kontroll av moderkakan innan jag börjar jobba, det oroar mig rejält, känns minst sagt jobbigt att inte veta skillnaden mellan vad jag inte orkar/kan göra och vad jag helt enkelt inte får göra. Har därför bestämt mig för att försöka få tag i en läkare och kontroll till slutet av veckan, men det verkar vara lättare sagt än gjort. Ringde mvc före lunchtid men de hade då stängt för dagen (!), vill att de hänvisar mig till läkare så jag slipper betala för akutbesök. Frågan är vad jag gör nu - väntar till i morgon bitti och slösar tid på möjligheterna att få en läkartid? Ringer vårdcentralen?

På onsdag ska jag till mitt första besök hos sjukgymnasten, många gravida brukar bli rekommenderade vattengympa sa läkaren men "det får du inte göra med din moderkaka som det är nu". Det ska bli skönt att få komma till en sjukgymnast och få tips och hjälp kring eventuella hjälpmedel, men det oroar mig samtidigt då jag inte vet hur jag får använda kroppen då ingen läkarkontroll finns inbokad som uppföljning. Nej usch, jag börjar sammanfattningsvis helt enkelt känna mig nervös, de senaste dagarna har jag seriöst önskat mig kryckor. Benen bär mig inte alltid och det gör mer och mer ont.

Men. Allt är inte negativt. Hade ett bra samtal med mannen igår, berättade att jag känner mig mycket mer harmonisk och avslappnad den här graviditeten - konstigt nog kanske - men allt krångel till trots så känner jag i grunden att jag tar tillvara på det mysiga och oj vad snabbt den här första hälften gick. Det här är förmodligen sista gången jag känner ett annat liv inne i mig och det här kan inte förstöra den glädjen och känslan. Det börjar även märkas vilken skillnad i aktivitet och vakenhetsmönster det är mellan den här lille gossen och min dotter när hon låg i magen, att de verkligen är sådana små personligheter så tidigt! Vecka 20 idag. Det går framåt.   

Så är snart den här helgen till ända, även om det går långsammare än vanligt med en extra timma! Hej mörker! Hej kyla! Lämna oss snart igen.

Mysig lunch hos mamma igår, jag och min syster blev bjudna dit på god soppa och lite hemmaspa. Ansiktsmasker, krämer... Halvlåg i en bakåtlutad fåtölj i några timmar medan krämerna verkade, smoothie och kaffe gick ner under tiden. Sedan körde min snälla syster mig hem igen. Kvällen tillbringades i soffan med mannen, Så mycket bättre och gratinerade havskräftor mmm. Tyvärr funkar inga bilder just nu, bildhanteringen i datorn verkar samarbeta med Försäkringskassans elektroniska tjänst för sjukpenning om att krångla just när man har behov av... att det inte krånglar. Hoppas Solsidan lyser upp det som återstår av helgen.

I övrigt; foglossning = fortfarande aj, huvudvärk sedan igår morse, mannen och min syster åkt iväg under dagen med dottern som får leka av sig

  till min vän som fick en dotter nu i natt

Idag är jag helt fruktansvärt rastlös. Tyvärr får jag inte anstränga mig, så utbrott har ingen effekt. Det som hade haft effekt hade varit träning, eller åtminstone en högre grad av rörlighet än snigelpromenader mellan rummen i lägenheten. Sätter in mina joggingskor i förrådet, mina älsklingar, min nyckel till att undvika galenskap   

Hej då, jag undrar när vi ses igen!

Tack tack för alla tusen tips jag fått om vad jag kan göra på dagarna, jag gör dem alla och mycket mer! Jag har blivit något av en expert på stillasittande aktiviteter. Jag har att göra hela tiden, går inte sysslolös alls. Men. Min kropp är inte gjord för soffan, det kryper i mig av allt läsande, skrivande, tittande, korsordslösande, spelande, pratande... Och hur kommer man se ut sedan dessutom? Jag önskar att jag vore trött, att jag inte var så pigg i huvdet, önskar att jag hade velat vila. Just idag känns fem månader som en väääldigt lång tid.

Mitt jobb som telefonist har fortsatt även idag. Försäkringskassan är ännu inte klar med sin bedömning då de inte fått in alla papper från kontoret på min arbetsplats, vilket innebär att jag ännu inte får någon ersättning. Alltid lika spännande att vända på kronorna. Precis vad man behöver nu, leva på åttio procent av två veckors lön. Jippie. Det går heller inte att få ta med sig barn i bilen för lämning och hämtning, om man blir beviljad arbetsresor. Även det blir spännande, var är det tänkt att min dotter ska vara då när jag arbetar? Hemma några timmar själv när jag åker och jobbar? Ta sig själv till förskolan? Jag betvivlar starkt att jag är den första och enda som redan har barn och behöver komma till jobbet. Jag kan vissa dagar promenera sakta med henne, men lägg till tidspress, halka, tunga väskor, mörker, ben som låser sig ... ja jag vet inte. Vi får se hur detta utvecklar sig! Orkar inte ens tänka på det mer idag. Positivt är i alla fall att de på Försäkringskassan är så himla trevliga, de är lätta att prata med och kvinnan idag var väldigt förstående. Detta måste ju lösa sig! tyckte hon.

Idag har varit bättre än igår, har visserligen haft ont men igår hade jag riktigt ont. Inte bara det vänstra benet låser sig nu utan även det högra har bestämt sig för att krångla. Det ska ju vara rättvist liksom.

Mätt efter en god middag, rotfrukter i ugn, fetaostbiffar och vitlökssås med timjan

Nu tror jag det blir film, Ruby Sparks, dags att krypa upp i soffan..!  

Jag antar att jag bytt yrkesbana, och jobbar numera i en telefonväxel. Åtminstone är det så det måste kännas. Rör mig ut och innan mellan olika telefonväxlar och telefonsvarare. Det är chefen som ska ringa upp så att vi kan prata arbetstider, det är Försäkringskassan som ska ringa upp och för att diskutera arbetsresor, det är vårdcentralen som ska ringa upp så att jag får en sjukgymnast... Ska även ringa körskolan, samt kommunen för att meddela ny taxa på grund av min sjukskrivning. Och idag, just idag, är nog hela Sveriges yrkeskår på tjänsteärende, på lunch, i ett möte, de har inte börjat ännu, de är på ännu ett tjänsteärende och sedan har de gått för dagen!

Under tiden läser jag körkortsteori och äter gårdagens rester, inte fel med porterstek såhär en helt vanlig måndag.

Även om man inte kan dammsuga eller röja undan på golvet finns det andra hushållssysslor man kan utföra med begränsad rörlighet; sortera nagellack och rensa ut dem som ska slängas, sortera dotterns pennor och kritor, hänga tvätt överst på tvättställningen om man har en tjänstvillig treåring till hjälp att plocka upp tvätten från golvet, laga porterstek tillsammans med mannen, organisera så mannen hämtar en kartong mammakläder (och mitt foglossningsbälte!) i ett garage i andra änden av stan... Och säkert lite mer.

Kom på att jag inte varit utomhus idag, det får nog bli i morgon.

Sedan ungefär tre i eftermiddags har jag känt mig färdig för sängen. Sov nio timmar i natt och två gånger på dagen i går. Hindrar inte trötthetens förlamande grepp om mig. Nu när jag lagt dottern är det enda jag kan tänka på när det är om inte mycket så bara lite tragiskt att jag går och lägger mig..? Var ligger skämselnivån, halv nio? Nio? Eller så tar vi och slopar skämselnivån under graviditet, här får nog vackert råda undantagstillstånd.

Har legat på mina föräldrars soffa halva dagen och läst, först var jag lite duktig och läste körkort, sedan gick jag över till Skumtimmen. Började på den idag och är redan fast. Tror att de rekommendationer jag fått om boken (författaren) stämmer. Mamma hämtade upp mig och dottern, medan jag låg på soffan fick lilltjejen hjälpa sin mormor att röja i trädgården. Här rensas sommaren bort...

Förflyttade mig sedan till köket när det var dags för fika. Vi pratade om yrken och löner. Förflyttade mig sedan till soffan igen.

Om man skulle värma lite mat och fortsätta på boken i sängen sedan... Trevlig helg!