- Vad är det för datum idag? undrade en vän som hälsade på.

- Eh..?

- Men vad är det för dag?

- Eh... Jo det är... ju söndag.

Det är inte lätt att hålla reda på dagar och datum när det inte finns någon större anledning att göra det. Alla viktigheter finns ju i telefonen som påminnelser så tiden kan för min del lika gärna få vara ett konstant flöde av händelser som går i varandra utan någon särskild ordning... Typ.

Dottern har varit med mina föräldrar halva dagen för att underlätta för mig då mannen jobbar hela dygnet. Blev även underlättad med diskmaskinstömning och sopslängning av mina kära mor och far, så gulligt av dem! För mamma fick jag knappt sätta in ett glas i skåpet, fastän det varken är tungt eller kräver att jag böjer mig, ja hon är precis så som mammor ska vara   

Igår morse tog vi en buss ut till vänner som köpt hus i en by utanför stan. En lugn och mysig förmiddag framför brasan med varsin kopp kaffe, det sköna med ett stort hus är ju att barnen kan leka på en större yta och inte lika inpå en som i en lägenhet. Man är där, men alla får ändå lite space. Det är ett riktigt mysigt hus de köpt och man blir ju lite sugen...

Vi kollar också Hemnet, eller jag har knarkat Hemnet sedan jag köpte min första lägenhet för en sådär sju åtta år sedan. Sedan om och när det blir hus, det vet man aldrig. Har ingen brådska, det är trots allt en del att ta ställning till. Äldre, nytt? Fixa själv, arbetsinsats? Tid, pengar, planering? Tillägger alltid till alla jag pratar boende med att "det är på sikt, ingen stress, inom några år förmodligen men inte just nu". Men det är som att de orden försvinner på vägen för nästa gång jag träffar samma person undrar han eller hon om vi "hittat ett hus ännu". Spontan som jag är skulle jag visserligen kunna köpa ett hus i morgon om vi hittar det huset, men då får det antingen vara nyrenoverat i vår stil eller så får mannen jobba hårt ett tag. Jag kan ju typ... välja tapeter.

Så går man in i vecka 19 i morgon. Nästan halvvägs. Det börjar stressa mig en aning att jag inte vet vad jag ska ställa in mig på. Börjar jag jobba nästa vecka, kan jag det? Kommer jag fortsätta vara sjukskriven, hur länge i så fall? Nu närmar sig torsdagen och nästa kontroll... Fick i alla fall min misstanke bekräftat igår av en vän som är läkare; det finns ingen medicin som lindrar foglossning. Undrar om man kan få recept på att stå ut kanske?

Hehe, kan inte hjälpa att jag tänker en tanke att om män hade foglossning, skulle det finnas minst sex olika preparat på marknaden som lindrade. Förmodligen skulle man redan utvecklat teknik för att män skulle kunna teleportera ut sina bebisar om det var de som var gravida.

Dags att träda in i drömmarnas land. Mysigt att lägga sig och känna att det lever och rör sig i magen, bebis känns så tydligt nu att jag börjar känna att det är vi som går och lägger oss, vi som sitter här. Den ständiga närvaron av ett liv där inne. En tröst när det känns jobbigt.