Då har vi kommit in i mars, årets första vårmånad och även månaden med bf. Tänk att det är den här månaden vi ska bli en tvåbarnsfamilj. Men än är det riktigt dags, det är några veckor kvar. Har redan för två veckor sedan börjat få meddelanden, mail och frågor om i fall det kommit någon bebis ännu, så för er som läser och undrar; det är beräknat till den 24:e. Sedan kan det alltid ske tidigare men än kan man inte vänta sig att det ska ha hänt, tre och en halv vecka kvar för att vara exakt   Så sakta i backarna nu, han kommer när han kommer och jag måste hinna tömma kameran först och känna några sista sparkar i min mage för sista gången i mitt liv... (Lite sorgligt, det där.)

Solen strålar från en blå himmel passande såhär den första mars, snart kommer mannen och dottern hem från jobb respektive förskola och vi tar helg. Egentligen skulle karln jobbat i helgen men behövde bara komma in en kort stund i dag, i övrigt blir han hemma med betalning då han inte hade möjlighet att åka på jobbresa till andra änden av landet som läget är nu. Skönt med lite tid tillsammans efter hans intensiva jobbperiod som varit.

Var hos läkaren i onsdags, fick förlängd sjukskrivning till bf. Läkaren förstod inte varför jag inte redan var sjukskriven ända fram, att jag kunde ha sluppit komma in för ännu en bedömning när den senaste var för mindre än en månad sedan. Fick förutom den gamla vanliga värken även med onda sammandragningar i intyget, och dem kan man ju bara vila "bort". Hon lät hoppfull om att slippa kryckorna ganska omgående efter förlossningen (ingen garanti såklart), men hon trodde att jag kunde förvänta mig visst besvär av foglossningen minst ett halvår framåt. Med tanke på att foglossningen efter dottern satt i i 2,5 år så väntar jag mig det där halvåret minst. Antagligen kommer jag att kunna ta längre och längre promenader men jag ska vara vaksam kring "vanlig" träning, att ta ut rörelser i sidled och absolut inte bära de första veckorna.

Apropå sammandragningar, och behovet av integritet jag skrev om i förra inlägget fick jag häromdagen en hand på magen mitt under en sammandragning. "Aj!" ropade jag till. "Oj vad hårt det var" svarade personen snopet. Ja vad ska man säga, gillar inte att folk känner på min mage överhuvudtaget, det är fortfarande min kroppsdel liksom och inte någon slags husdjur. Och ja, nu gör det även ont då han är cirka femtio cm lång och trycker och buffar han på därinne med låt säga ett knä samtidigt som livmodern drar ihop sig är det inte skönt med en klapp just där. Det är jättemysigt med bebismage men klappa gärna folks katter istället   

Häromdagen tog vi mellanmålet vid havet, tillsammans med en (gravid) vän från stora stan som var på snabbvisit... Vi pratade gissa-vad medan karln och dottern gick på upptäcktsfärd

Igår gjorde dottern (med viss assistans) pannkakor åt oss, mmm...

Dags för lunch här nu, coq au vin från igår kväll är inte fy skam att ha som rester

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Gick in i Vecka 40 i måndags, 40 av 40, eller längre. det vet man aldrig. Väntar på att lunchen ska bli klar i ugnen, mannen sover efter nattjobb och dottern är på förskolan. Precis kollat klart på Call the Midwife, mysig serie och kul med en histori...

Det blev ingen igångsättning i måndags. Jag är fortfarande gravid i allra högsta grad med en mage som sjunkit sedan i förrgår, hurra för mina lungor (luft, äntligen!) inte hurra för kissblåsan... Fick först komma in och köra ett ctg i en sådär fyrt...

Så har det blivit söndag kväll och en massa praktiska arrangemang är gjorda och förberedda. Försöker få lite stämning och tog en kopp te, pratar lite med mannen och borde sova snart. För hur ska man förbereda sig inför att morgondagen kan bli på två ...

Ska snart gå och lägga mig med En man som heter Ove. Någon annan man får jag inte krypa ner med ikväll då han som inte heter Ove är på sitt jobb.   Den senaste tiden har jag känt mig enormt otillräcklig beträffande att ge min dotter tillräckligt ...

Jag begränsar min utevistelse till en gång om dagen så långt det är möjligt, det har mest att göra med trappor, osmidighet, ansträngning och allt det där. Men även på grund av en annan typ av ansträngning, den som handlar om att ta sig tid och ork at...