En sådan där duktighets-dag, när man får fixat allt det där som ska fixas. Man får ringt samtalen som ska ringas, fyllt i de blanketter som ska postas och så vidare. Mitt hem är idag förvandlat till kontor med frimärken, anteckningar, gem och pärmar över hela bordet. Lite föräldrapenning som ska planeras, babyskydd som ska beställas... Naturligtvis har Försäkringskassan fått höra min ljuva stämma (även) idag, två samtal har det blivit.

Karln jobbar, dottern är på förskolan. Snart stänger det här kontoret för dagen, en kaffepaus hinns nog med innan.

Var på vattengympa igår, ska dit på torsdag igen. Den senaste tiden märker jag skillnad i balansövningarna, där man ska göra små mikrokorrektioner med bålen. Tyngdpunkten har verkligen förändrats i och med att magen vuxit så jag tippar hit och dit som en sån där leksak man vippar på och som har en tyngd längst ned som gör att den inte välter. Skillnaden är bara att jag kanske välter på riktigt? Annars har jag den senaste tiden sagt att nu är ryggen bättre, men det gör ondare i benen. Det skulle jag antagligen inte ha sagt för ryggvärken har kommit tillbaka, än starkare än förut. Det klickar till liksom i nedre kotorna i varje steg, det värker och känns liksom uppmjukat. Det är det också, säger sjukgymnasten. Häromdagen kom jag inte upp ur sängen alls, var hemma själv med dottern så det blev en hel eftermiddag på sängen med böcker, tv och gos, själslig stimulans i brist på den rörlighet man egentligen bör erbjuda treåringar. Min dotter kan inte komma säga i framtiden att hon inte fick närhet som barn i alla fall   

Häromdagen, pulkabacken på vår gata... Karln och dottern åkte, jag parkerade mig med termosmugg och kamera.

Är i vecka 32, känns inte som så lång tid kvar nu om man tänker i veckor.

Idag blev det barndomsnostalgi till lunch; köttbullar och lingon på en vägkrog både jag och mannen har barndomsminnen från. Där var man ibland om söndagarna och åt köttbullar, höjdpunkten var då helt klart de små mjölkpaketen i miniatyr. Och allt fanns kvar, mjölkpaketen, köttbullsmenyn, inredningen... Inte en stol utbytt sedan 80-talet. Idag inte en människa under 50 förutom vi. Goda köttbullar var det och mätt blev man! Inte ofta man kommer ut och äter på lokal nuförtiden heller, det var..? Några månader sedan.

Karln åkte iväg på bio nyss och dottern sover, borde lägga mig tidigt och kompensera för den uppbrutna sömn mina nätter består av nuförtiden. Det är den sista graviditets-periodens sömnförbannelse, som drabbar alla gravida med hundra toabesök per natt, sparkar som väcker en och håller en vaken, ben som är tunga, domnar, obekvämt att ligga, kroppsdelar som sover för att man bara kan ligga på ett sätt för att nämna några besvär...

Det är ju nu man borde sova för att vila upp sig inför nattvaken som kommer sedan, men naturen verkar tycka annorlunda. Har alltid tyckt det är märkligt när folk säger (och det gör de alltid när man säger att man sover dåligt) att det här beror på att man ska vänja sig inför babyperioden. Borde man då istället inte få ladda med sömn? Jämför med en långkörning, inte förbereder man sig inför den genom att sova extra lite natten innan?

Och papporna, borde inte de också öva? Och om man redan har barn sedan innan, varför ska man i sådana fall öva en gång till? Jag är mycket väl medveten om hur nattvak är och hur sömnbrist känns    

Apropå dåligt minne som jag skrev om igår, minns jag inte om jag rekommenderat Searching for Sugar man så jag får lov att göra det. Jättebra och fin dokumentär, väl värd sina priser och nomineringar.

Söndagskvällen snart till ända, dags att krypa ned under en filt med en bok...

En lördagkväll i januari och det har börjat märkas att det blir lite ljusare om kvällarna nu. Tidigt att tänka på det när vinterkylan biter en i kinderna och januari inte ens passerat sin första hälft ännu, men vad vore man väl utan hoppet?

Jag har funderat lite på det där med om man får försämrat minne när man är gravid. En del av mig vill gärna tro det, skylla på det, det är ju bekvämt. Man googlar lite och får upp det ena och det andra, man säger inte varför utan förklarar det lite diffust med "hormoner". Jag upplever att jag har fått helt galet dåligt minne den senaste tiden, jag som annars har bra detaljminne och minns många och onödiga detaljer som jag inte vet vad jag ska göra med. Det händer i princip aldrig annars att jag glömmer en händelse, en tid, vad någon sa... Men nu. Trots att mannen säger "Men vi pratade ju om det i förmiddags, minns du inte?" och det klingar inte ens en klocka som det skulle ha gjort i vanliga fall. "Nej det minns jag inte alls." Har ingen aning om att vi ens pratat om saken. Förstår att han antagligen har rätt, men nej då. Det är helt blankt. Får ju bara lita på att han inte lurar mig att gå med på något vi kanske bestämt tidigare   Det händer mig också flera gånger om dagen att jag tappar kunskaper jag vet att jag har. Som häromdagen när vi spelade spel, fick frågan om i vilken film "I love the smell of napalm in the morning" kommer från och jag vet ju det, ser den framför mig. Jag blir oerhört frustrerad över mig själv, varför händer detta igen? Går och lägger mig på soffan och det tar en kvart tjugo minuter innan svaret kommer till mig, Apocalypse now heter den ju. Och då kom jag ändå på det till slut. Det är inte alltid jag ens kommer så långt i minnets trånga gångar nuförtiden. Det är helt igenbommat där uppe.

Och så läser man det här, jaha det är alltså bara en myt allt det där med gröten i hjärnan. Och det är ju trevligt på sätt och vis, man vill ju inte gå omkring och känna att folk tycker att man är sinnesslö och mindre kapabel att utföra sitt jobb etcetera. Det ska tydligen bero på trötthet (är inte så trött för tillfället) och att man har mycket att tänka på men det känns inte alls rimligt tycker jag. Jag har definitivt haft perioder i livet med betydligt mer omkring mig men inte har mitt minne svikit mig då som nu. Men som sagt. Lite skönt vore det ändå om man får skylla på någonting, när man inte alls känner igen sig själv.

Det har hittills varit en lugn helg, karln jobbar och jag och dottern var hos min mor och far en stund under dagen. Lite kantarellsoppa och frallor smakade gott till lunch och sedan lite lek i trädgården med assistans av en leksugen mormor.

Igår var vi på bvc, allt såg bra ut med dottern och hon låg som väntat lite över kurvan på både längd och vikt. Hon har fått den längd jag inte har, barn ska väl kompensera det föräldrarna aldrig gjorde eller blev   På ett plan ligger även jag över kurvan och det är på sf-måttet, som mättes på mvc i tisdags. Kanske blir två långa här som klappar sina lilla mamma på huvudet om några år...

På mvc blev vi ombedda att fundera kring eventuell igångsättning i vecka 38, om ungefär sju veckor med andra ord. Först lät det bra och skönt att korta ned tiden lite, men när man läser om metoder och eventuella konsekvenser... mja. Jag vet inte. Får sätta oss in i det lite mer.

I torsdags var jag på frukostdejt hos en fin vän och hennes goa bebis, de leenden man fick av den lilla tjejen som kom till världen i oktober får mig ju inte att längta mindre precis   

Ljumskarna, benen och runt omkring gör mer och mer ont, sammandragningarna börjar kännas de också men smärtan i ryggen är nästan helt borta. Det är ju tur att något går åt rätt håll!

För resten av Sverige är väl det här en börja-jobba-igen-måndag, men inte för oss. Visserligen började dotterns förskola idag efter juluppehållet men vi andra i familjen har varit sjukskrivna respektive lediga efter nattjobb. Dottern håller på att somna nu efter en händelserik dag, vad hon längtade tillbaka till förskolan! Jaaa! ropade hon det första hon gjorde i morse när jag väckte henne.

Annars... En ståbräda har införskaffats idag, det blir nog bra. Karln tog sushi till lunch, mmm det var längesedan. Ingenting jag äter superofta men blev sugen på det när jag tänker efter, får vänta ett par månader till bara. När dottern var några dagar gammal kom en vän till mig hem med sushi, gud vad gott det var, minns det som en av de bästa sakerna som hände under dotterns första levnadstid. Det och ostbrickan på BB. Hmm, jag minns såklart andra bra saker också från den tiden som inte har med mat att göra. Det första glaset rödvin till exempel   

Vi ska se en film snart. Funderade på Tarantinos nya men insåg att den är för lång just nu. Icke sittvänlig. Får bli någon annan. Får mig att tänka på att det snart är filmfestival i en närbelägen större stad, men den blir tyvärr inte förärad med ett besök av oss i år. Leder och fogar och annat knepigt säger åt mig att satsa på 2014 istället. En gång i världen när jag bodde i denna västsvenska större stad var vi ett gäng som brukade ta en heldag och se massa film, äta gott, se mer film, ta ett par öl, se film... Och kanske en öl till. Lyste definitivt upp vintermörkret, det som är i januari-februariskiftet när julen är över och endast det långrandiga, slaskiga, grå återstår innan våren kommer. Men 2014, det är nog ett bra år för film, mat och öl, det känner jag på mig.

Igår var det dags att sitta till bords hos mina föräldrar igen, den här gången för att fira min kära mor som blev 56 år ung. Det var bara fem dagar sedan föregående sammankomst, de hade inte ens tagit bort bordsdekorationerna, det är ju knappast någon idé. Gott hade hon gjort i alla fall   

Nu kom dottern upp, för femtioelfte gången. Många pottbesök ikväll. Och kolla läget lite. Inträffar ofelbart just de kvällar jag och mannen inte setts på länge (jobb, bortakvällar) och tänkt sätta oss i soffan och få igång filmen...

Mvc i morgon, vecka 30 idag. Inledningsmeningen på den länkade sidan; "Nu kanske det börjar kännas som att du varit gravid i en evighet och det kan vara svårt att tänka sig att du ska vara gravid i ytterligare 10 veckor"... Behöver jag säga mer?

Jul, nyår, femtioelva födelsedagar i vår släkt och ett förvärvat körkort har kommit emellan datorsittandet den senaste tiden. Dåligt dåligt. Varje år undrar jag varför alla jag känner fyller år nu? Fyra kalas på en och en halv vecka har jag varit på. Imorgon syrran, på söndag mamma, och inte slutar det där... När man ingen ork för tillställningar har ska man kalasa som värst. Är barnsligt glad och stolt för att jag numera både är körkortsinnehavare och bilägare dock! Det hade helt klart funnits bättre och mindre smärtfyllda perioder i livet att ta det på, men har man kommit nästan mot slutet... Det kändes fel att ge upp. Kan ju köra kortare sträckor i alla fall. På fredag hämtar vi brum brum. Den ska revolutionera vår vardag. Älskar den redan. Älskar att jag ska bli bilburen efter år av cyklande, spårvagnsåkande och bussväntande. Har uppfyllt en viss miljökvot där tycker jag. När jag kom hem efter uppkörningen spelade mannen den här låten och den beskriver verkligen min situation, kan inte bättre beskriva den!

Julen var fin och nyår likaså, glada barn, pratglada gamlingar och en trött mamma. Mannen och jag lyckades med konststycket att köpa en exakt likadan julklapp till varandra, och då skulle vi inte köpa någonting alls. Tror vi känner varandra ganska bra.

Julfirande, tomten på besök

Mellandagarna, tåglek...

Nyårsgott hos mina föräldrar

Idag har halva dagen gått åt till bilinköp och bilinköps-relaterade saker som kontrakt för parkering och liknande. Resten av dagen har jag tagit det lugnt på sängen med en bok och inte orkat lyfta ett finger, det var skönt när en vän till mannen kom och hämtade upp honom för att åka och fira en annan kompis som fyller år (födelsedag igen). Skönt att få vara i fred ibland. Hade inte bidragit med mycket ändå. Nu ska jag kolla amningskläder på nätet, vecka 29 nu. Börjar bli lite tungt nu, och jobbigt att andas. Undrar hur lungorna får plats egentligen. Nu hickar någon i min mage. En ganska mysig känsla.