Idag blev det barndomsnostalgi till lunch; köttbullar och lingon på en vägkrog både jag och mannen har barndomsminnen från. Där var man ibland om söndagarna och åt köttbullar, höjdpunkten var då helt klart de små mjölkpaketen i miniatyr. Och allt fanns kvar, mjölkpaketen, köttbullsmenyn, inredningen... Inte en stol utbytt sedan 80-talet. Idag inte en människa under 50 förutom vi. Goda köttbullar var det och mätt blev man! Inte ofta man kommer ut och äter på lokal nuförtiden heller, det var..? Några månader sedan.

Karln åkte iväg på bio nyss och dottern sover, borde lägga mig tidigt och kompensera för den uppbrutna sömn mina nätter består av nuförtiden. Det är den sista graviditets-periodens sömnförbannelse, som drabbar alla gravida med hundra toabesök per natt, sparkar som väcker en och håller en vaken, ben som är tunga, domnar, obekvämt att ligga, kroppsdelar som sover för att man bara kan ligga på ett sätt för att nämna några besvär...

Det är ju nu man borde sova för att vila upp sig inför nattvaken som kommer sedan, men naturen verkar tycka annorlunda. Har alltid tyckt det är märkligt när folk säger (och det gör de alltid när man säger att man sover dåligt) att det här beror på att man ska vänja sig inför babyperioden. Borde man då istället inte få ladda med sömn? Jämför med en långkörning, inte förbereder man sig inför den genom att sova extra lite natten innan?

Och papporna, borde inte de också öva? Och om man redan har barn sedan innan, varför ska man i sådana fall öva en gång till? Jag är mycket väl medveten om hur nattvak är och hur sömnbrist känns    

Apropå dåligt minne som jag skrev om igår, minns jag inte om jag rekommenderat Searching for Sugar man så jag får lov att göra det. Jättebra och fin dokumentär, väl värd sina priser och nomineringar.

Söndagskvällen snart till ända, dags att krypa ned under en filt med en bok...