Karln är på ett stort, gult varuhus i västsverige, dottern somnade som en stock och jag har varit ute och kört bil. Mina föräldrar åkte hem för en stund sedan, njuter av lugnet och tystnaden... Ska nog göra en kopp te. Körningen gick bra men orkade inte köra så länge idag, fick ont. Men jag ska klara detta så jag kan slappna av sedan.

Har försökt göra i ordning lite här hemma inför julpyntandet som ska ske i helgen, börjar nog i morgon. Fram med tomtar och ljus, mysigt i vårt hus   Vattengympat idag, tog det försiktigt, tycker tyvärr att värken blivit värre.

Små små snöflingor faller, kylan har kommit, i morgon mvc-besök. Första besöket sedan inskrivningen i vecka 12, ska bli spännande och kul att höra det lilla hjärtat slå! Har redan fått höra att jag har stor mage, "Det är en rejäl kula du fått" sa min kära mor. "Säg inte så, förstår du hur den kommer se ut om fyra månader?" Fick väldigt stor mage förra gången och den här verkar följa i samma spår. Så olika det där kan vara. En del som snart ska föda har en rund liten kula på magen medan andra är stora som hus. Mötte en kompis för något år sedan några dagar innan barnet kom, hon gick snabbt fram på trottoaren med sin lilla kula och böjde sig ner efter något på marken. Bryr mig inte om hur min mage ser ut under graviditeten egentligen, tänker mest på bristningarna man kan få sedan. Det ska man ju heller inte bry sig om egentligen, kärleksspår efter att ha burit på det finaste i världen och allt det där. Men andra verkar bry sig för jag har fått frågan flera gånger under båda graviditeterna, "Har du fått några bristningar?" Går ju inte att inte tänka på det, när andra gör det.

Dags att börja beställa lite klappar till dottern nu, på hennes tomtelista kan vi välja mellan femtioelva typer av gosedjur, doktorsväska, lyftkran, leksaks-gräs (?) och ett antal andra saker... Hon har smak för mycket, men ännu ingen särskilt dyr smak   

Dags att släcka ned och träda in i drömmarnas land... Inte tänka mer på körkortsteori idag... Om det inte uppsöker mig i drömmarna vill säga...

Dagens upptäckt: badskum!

Såhär ser det ut när jag hämtar dottern från förskolan. Långsamt på kryckor och med "koppel" till ryggsäcken där bak. Folk tittar. Idag var hon en hund. Känner mig som disciplinmamman. Längtar inte till halka eller snödrivor, undrar om vi ens kommer i väg då   Eller hem snarare, mannen tar alla lämningar nu. Jag tar bara de hämtningar jag absolut måste.

Försäkringskassan är ju en nära bekantskap nuförtiden och som sådan kommer man ju kanske med överraskningar ibland, dagens överraskning var 3000 kr på kontot för sju dagar den här månaden. Tack   Det hjälper mig att betala en sjättedel av hushållets räkningar och ingen mat. Nu blir man som en sån där gubbe som säger jag är en hederlig skattebetalare och har alltid gjort rätt för mig och tänker, ja det är tacken för att man jobbat och betalat skatt, aldrig varit sjukskriven tidigare eller tagit emot några bidrag. Men men det rasslar väl till i kassan så småningom, retroaktivt är väl bara en längre period för FK än för oss andra antar jag...

Jag har tänkt mycket på Bobby sedan igår, då det meddelades i media att styvfadern numera är villkorligt frigiven. Mamman är ute sedan i somras. Allt det hemska de gjort. Om livstid vore livstid tänker jag, men de fick ju inte ens livstid, det var inte ens mord eftersom de båda skyllde på varandra. Så det blev grovt vållande till annans död. Så snabbt går det tydligen att sona en överlagd barnmisshandel med död som följd, misshandel genomförd av de som skulle stå pojken närmast. Det är inte utan att man börjar jämföra i straffskalan... De här människorna som begått dessa fruktansvärda handlingar, befinner sig nu någonstans i västsverige och kanske ska leva vanliga liv så småningom. Det innebär att man kan komma ifråga för någon typ av relation med dem, de kommer kanske ha ett yrke som gör att man ska ha en yrkesmässig kontakt med dem. Man kan fundera över stora livsfrågor som förlåtelse, en andra chans, att se människan bakom handlingen... Men i grund och botten kan man fundera över om man ens har lust att överväga att vara så dumsnällt godhjärtad.

Igår kväll efter Solsidan såg vi på del två av Historieätarna, kan verkligen rekommendera den för er som är mat- och historieintresserade. Sjuttiotalsavsnittet gav upphov till många skratt   Fick dock skratta ståendes, halvsittandes, liggandes, gåendes... Allt utom att sitta stilla i soffan i ett försök att undgå den värsta värken. Det jobbiga just nu är att jag är så trött hela tiden, men det är inte längre skönt att gå och lägga sig. Det är värst på kvällar och nätter och aningen bökigt med alla stödkuddar och att endast kunna sova i en sovställning... Såhär kände jag mig de allra sista veckorna förra gången, inte i vecka 24. Enda gången det är skönt att sova är mitt på dagen då jag ännu inte hunnit bli så svullen i benen, får nog lägga om min dygnsrytm   

Mannen och dottern tog en långpromenad i morse och handlade dagens lunch på vägen, phad thai mmm. In i micron med den och sedan bussen till vattengympan!

Efter lite lördagsmys med hemgjord pizza

gjord av dottern (med lite assistans av mig) har hon nu somnat och jag har lite vuxentid. Vill gärna försöka göra någonting annat än att sova på den tiden, men kommer nog inte att kunna undantrycka mina behov så värst länge till... Lite datortid då. Försöker finna en bekväm ställning att sitta i, det går ungefär lika dåligt som att hitta en bekväm ställning att sova i. Eller att stå i. Eller annan valfri sysselsättning. Vet inte vilken kroppslig position det är tänkt att gravida ska inta de sista månaderna men uppenbarligen ingen av de vanliga mänskliga i alla fall   Idealet vore om vi fick sväva omkring strax ovan jord i något viktlöst tillstånd utan att behöva röra oss, det är nog det enda jag kan tänka mig faktiskt. Uppfinn det tack.

Tantben - check. Svullna och gör sig påminda med dålig cirkulation, för mycket blod i benen, ont på kvällar och nätter. Och det där med att äta mat, nu börjar även det. Den enorma, överdrivna mättnadskänslan i kombination med att det ligger en 30 centimeters varelse där inne, mina andetag får liksom inte plats. Mannen tvingade ut mig på en promenad runt huset igår kväll, regnade gjorde det, så att jag skulle kunna fortsätta se På Spåret utan att flämta efter luft i soffan. Det hjälpte faktiskt. Tack    Dags att lägga ned med tunga fredagsmiddagar sent på kvällen, antar att det är lite och ofta som gäller nu.

Idag har jag varit hemma med dottern, mannen har hoppat in ett extrapass. Tredje jobbhelgen på raken, trist men lika bra att passa på nu innan vi blir fler. Lite extra pengar är ju inte fel det heller. Försökte ordna så någon kunde gå ut med dottern en stund men ingen kunde. En hel innedag är ju rätt lång och rastlös för henne... Och någonstans efter mellanmålet såg jag att hon inte stod ut längre, vi klädde på oss och jag tänkte, vad fasen jag fäster ett snöre i hennes ryggsäck så känns det säkrare att gå ut (har ingen kraft att hålla kvar handen eller armen när hon slingrar sig). Lekplatsen ligger precis här nedanför över en väg. Men just när vi var på väg ut knackade min far oväntat på dörren, så jag fick välbehövlig assistans och dottern en lekfarbror i klätterställningen. Dagens räddning!

En busmoster svängde även förbi en kvart för att lämna lite kläder till dottern

Har beställt en ny telefon, Samsung Galaxy S3 blir det den här gången. Både homeknappen och antennen har slutat fungera på min nuvarande, och det ska bli skönt att bland annat göra det lite smidigare att lägga över media på telefonen. Är på flera sätt trött på min iPhone så nu byter jag.

Nu ska jag lägga mig och läsa lite körkort en stund, lite lördagsglamour måste man ju få ha!

När jag är utomhus får jag ofta frågan om vad som hänt eller på vilket sätt jag är skadad, folk ser ju att jag går med kryckor. Det är oftast mest något äldre personer som frågar (det är de som åker buss...), busschaufförer, andra patienter på rehabiliteringen... De kvinnor eller tanter som frågar ser ofta magen och kopplar ihop det, och vet precis vad jag pratar om bara jag säger "foglossning". De vet vad det innebär, de har haft det själva eller så har de en dotter med samma problem eller så. Männen (de något äldre) eller farbröderna ser i många fall ut som frågetecken vid ordet "foglossning", de "ser" inte magen och tror att jag "...spelat fotboll kanske?" eller "...ramlat och slagit mig?" Foglossning får jag förklara men det klingar ingen klocka, de vet inte vad det är. Är det inte konstigt? De vet inte att det är övergående, de undrar alltid om det är farligt för barnet. Damerna i samma ålder är mycket bekanta med foglossning men själva har de inte en susning, pratade de inte med varandra förr eller? Vad gjorde männen alla de månader eller år deras kvinnor var gravida?

Fick just ett meddelande från en vän om att jag inte får glömma På Spåret-premiären ikväll, och inte heller somna ifrån den   Tack! Jag ska sitta klistrad, och hålla ögonlocken öppna med tändstickor! Först lite klyftisar och ugnsgrillad kyckling... Trevlig helg

Jaha, i vanlig ordning somnade jag till Bolibompa. Jag är numera nyvaken två gånger om dagen, på morgonen och på kvällen. Däremellan är jag halvvaken. Eller så sover jag. Såg på gamla partybilder häromdagen med en vän - var det verkligen jag på bilderna? Som orkade lämna hemmet efter mörkrets inbrott? Tur att det finns bildbevis så jag vet att jag levt livet, nu ägnar jag mig åt att skapa liv åt andra i stället och det är tio gånger mer krävande än någon bakfylla.   

Den här goda lunchen bjöd min syster på idag, panerad torsk, citronsås, blomkålsris och avocado med citronpeppar. Mmm! Hemgjorda nutty bars till kaffet också, undrar när den restaurangen är öppen nästa gång..?

Igår var jag på veckans andra vattengympa, går två gånger i veckan. Pratade med en vän häromdagen och jag insåg att hon föreställde sig att jag och en grupp tanter verkligen gympade och ansträngde oss i vattnet, sådär som man kanske föreställer sig vattengympa. Och som all annan vattengympa egentligen är med allt vad det innebär av bensparkar, hopp, hävningar, gruppledda koordinations- och styrkeövningar. Det är inte en sådan gympa jag går på nu, detta är extra light, att promenera till andra sidan bassängen utan att stanna och vila är en lagom utmaning. Svänga lite med armar och fötter är jag glad om jag kan. Vilken tant som helst tar mig i smidighet och hastighet nu. Precis som på land, vet inte hur många tanter och farbröder som promenerat förbi mig under den här tiden med sina käppar och rullatorer   

Underbar fikastund med min vän och hennes goa tjej häromdagen! Jag smälte och längtade ännu mer. Precis som du sa, ens lilla stora bebis hemma verkar plötsligt väldigt stor...

Låtit vattnet bära mig idag igen. En annan gravid kvinna med den här gången, och så en gammal känning. Det blev lite ventilerande av krämpor och dylikt. Hade riktigt ont i dag, helgen har varit sådan. Fick stanna upp lite i varje övning. Det värsta är när man ska gå upp igen, upp för den lätt sluttande trappan, man håller sig hårt i räcket men ändå; just det ja, det är såhär tung jag är nu.

Somnade på soffan till Bolibompa, mer regel än undantag nuförtiden. Antar att det blir Niferex för mig efter mvc-besöket nästa vecka. Eller så är det trimester tre som är i antågande med allt vad den har att erbjuda i form av sömnbesvär. Stark trötthet i kombination med uppbruten sömn till exempel.

Försöka sova lite nu. Frukost i morgon med fin vän och hennes tre veckor gamla dotter