I natt hade jag min första dröm om förlossningen. Vattnet gick i vecka 23 och jag åkte in till förlossningen. Väl där fanns ingen personal överhuvudtaget och mannen var heller inte med, jag födde snabbt och insåg efteråt att oj, han kommer ju inte överleva i vecka 23. Och var är alla som ska hjälpa mig, var är min man?! När jag vaknade var jag helt övertygad om att jag fött barn. Men tack och lov är det ett antal veckor kvar, och all smärta under tiden är ju tusen gånger bättre än att föda prematurbarn på ett obemannat sjukhus utan sin karl...

Skillnader (hittills) mellan att vänta första och andra barnet enligt mig 

• Förra gången kändes hela graviditeten lång, den här gången gick de första månaderna av bara farten men sedan saktades tiden ned när jag slutade jobba.
• De första ca fjorton veckorna av extrem trötthet och illamående hade jag en aktiv tvåochetthalvt-åring att ta hand om när jag kom hem efter heltidsjobbet. En enda eftermiddag fann jag möjlighet att sova under den perioden, förra gången sov jag i stort sett varje eftermiddag. Lättare att orka ett heltidsjobb då   
• Skillnader i folks bemötande, inte så mycket fokus på att vänta barn i sig och allt vad graviditet innebär.
• Att jag oväntat blev sjukskriven tidigt i graviditeten till skillnad från förra gången då jag jobbade fram till två och en halv vecka innan dottern föddes.
• De fysiska symptomen och/eller besvären.
• Upplever trots allt den här graviditeten som bättre, är mer avslappnad.
• Inte lika spännande (för någon av oss) som första gången, och så det dåliga samvetet över att jag inte tycker det...
• Inte lika mycket uppmärksamhet till magen där här gången, förra gången var det samtal, klappar och musik i lurar på magen dagarna i ända av mig och mannen. Den här gången har han nog känt ett par sparkar, inte så mycket mer. Måste uppmärksamma gossen mer.
• Om man av någon anledning behöver gravidinfo på nätet, finns inte så mycket mer än personliga betraktelser eller forum skrivet om omföderskor. Det mesta utgår från att man ska förbereda sig på att bli förälder och att man ska ta vara på all den egentid man har nu innan barnet kommer. Hmmm...
• Att förbereda dottern inför att bli storasyster.
• Inte lika stort behov av att prata om graviditeten i sig den här gången.
• Roligt att höra hur förstföderskor upplever sina graviditeter och minnas hur jag själv förundrades, fascinerades, frågade...
• Känner mig trött på det fokus kring som finns kring det besvärliga med den här graviditeten, ventilerar här ibland i hopp om att inte berätta samma sak hundra gånger för alla.
• Läattare att förbereda mig inför förlossningen då jag redan upplevt en.
• Underbart att ha en bllivande storasyster som pratar med, klappar på och sjunger Bamse för sin lillebror där inne   
• Färre besök på mvc men istället en hel del läkarbesök.
• Vet vad jag ska ställa in mig på i fråga om tid. Hur länge man är i en bubbla efter förlossningen, hur låååånga de sista veckorna innan bf känns men att bf ändå kommer, hur sjukt fort babytiden går...
• Vet vad som blir som vanligt igen och ungefär när de blir det. Typ kroppsliga saker.
• Att veta vad vi väntar för kön på barnet.
• Att väldigt få saker behöver inhandlas den här gången.
• Att jag inte saknar utelivet ett dugg den här gången, njuter av att hänga hemma. Vet att det blir tid för klackar i taket igen så småningom.
• Oroar mig mindre för allt möjligt.
• Allt går av bara farten!!

Så kom då äntligen pengarna häromdagen, efterlängtade och välbehövda. Det tog sin tid, jag är glad att jag inte är ensamstående, undrar hur de gör?

Tar en kopp kaffe och ser ut på bilarna och människorna genom fönstret, det är lätt dimma och fuktigt, det stämmer som man sjunger att oktober, november och december äro grå. Hur kan det vara grått såhär ofta? Tar aldrig den grå färgen slut? Grått måste vara den färgen i naturen det finns mest av, vatten har vi ingen brist på här heller. Ska nog ge mig ut i det grå ändå och hoppa mig runt kvarteret, min kraftigt reducerade promenadrunda. Allt min kropp får nuförtiden i form av motion, snudd på misshandel. En skaplig ansträngning jag kommer få göra sedan, längtar redan ut i spåret. På tv för ett tag sedan var en kvinna klädd i bikini på ett badhus, hon hade fit kropp sådär så att man tänkte på det. "Jag har sju barn" berättar kvinnan i rutan. Sju barn! Kan inte vara möjligt. Ingen adoption, ingen operation. Sju barn hade hon klämt ut och kunde ändå visa upp den kroppen, eller framför allt magen. Det borde vara förbjudet att se ut så efter sju barn, så såg min mage inte ens ut efter första barnet. Fruktansvärt kvinno-osolidariskt av mig att tänka dessa tankar men blir inte världen lite mer skönare att vara i om alla är sådär lite småmjuka och goa..? Åtminstone alla andra   

Dagens besvikelse: trodde På Spåret skulle börja ikväll, men inte då. En vecka till får man snällt vänta.

Och att vänta, det känns... bekant.

Idag har här bakats sockerkaka (läs: ätits kaksmet). Om man inte får tillräckligt med smet på slickepotten får man ta hela ansiktet till hjälp så att man inte missar någonting...

I övrigt har vi varit hemma allihopa, kryckpromenad till lekplatsen, strax innan började det duggregna. Rått och kallt men glad dotter ändå.

Mitten av november nu och har fortfarande inte sett till några pengar. Är sjukskriven sedan slutet av september, vore trevligt att klara den här månadens räkningar... Fick en handläggare på Försäkringskassan igår, hon ringde mig för att meddela att det inte är aktuellt med hjälp eller skjuts för hämtning och lämning av barn. Jag undrade om hon sett att det inte är aktuellt med jobb alls för mig just nu? Ja det visste hon. Men bara så att jag var på det klara med det, ingen hjälp finns att få med transport av barn till och från förskola. Om det skulle bli aktuellt med halvtidsjobb för mig om ett tag, hur kan vi lösa det kring lämning/hämtning då? Jag menar jag vill ju göra allt för att finna en lösning så att jag kan jobba om det blir så.

" Det får ni lösa inom familjen i så fall, någon annan i familjen får göra det då" fick jag till svar.

" Om den andre i familjen arbetar dygn och inte har möjlighet att lämna sitt jobb?"

Nej på detta fanns ingen lösning. Familj och släkt som kan komma ifrån när som helst under sina (jobb)dagar för att hjälpa till med andras barn är tydligen en självklarhet i alla familjer i hela Sverige. Inga småbarnsföräldrar har ju heltidsarbetande och/eller döda föräldrar, nej alla kan självklart alltid ställa upp.

I övrigt verkade hon trevlig, handläggaren. En läkare hade glömt att fylla i en lucka mellan några sjukskrivningsdagar, det var allt som fattades för bedömningen av mitt ärende. Ägnade två timmar igår till att få tag i en av läkarna som retroaktivt kunde intyga dessa dagar. Sedan åkte jag på sjukgymnastik, vattengympa, i en varm pool med dunkel belysning och rörde lite smått på min kropp i det betydligt skönare viktlösa tillstånd man upplever i vatten...

Söndagskvällens tystnad och lugnet mellan det att dottern somnat och att Solsidan börjar. Kom för ett par timmar sedan hem med varsin sådan här portion i magen...

Mmmm. Fars Dags-middag lagad av min far. Han fick sina självklara Fars Dags-presenter av mig och min syster, ett gottepaket bestående av fläsksvålar, vingummin, Polly och Bilar. Undrar hur många påsar fläsksvålar och vingummi han fått genom åren... Delar av släkten samlad, några gick sedan ut och spelade boule medan min dotter fick gunga med sin mormor. Under tiden låg syrran och jag på varsin soffa och pratade om spöken. Slappisar kallade de oss när de kom in igen. Har inte så stort val, svarade jag. En helt vanlig Fars Dag med andra ord.

Det har blivit en del film den senaste tiden, film och böcker har fått ersätta mitt vanliga heltidsjobb. Genom att leva mig in i en film eller i en bok kan jag för en stund försöka glömma att det gör ont, är så fruktansvärt trött på att tänka på eller prata om att det gör ont, jag får leva genom fiktiva karaktärer ett tag nu istället. Igår såg vi Soul Kitchen (en film om mat men utan matporr eller något som helst romantiserande kring mat, om oreda, pengar, musik, fängelse och lite kärlek). Häromdagen såg vi American Splendor (om en man som är en seriekaraktär), kan rekommenderas. Ikväll blir det nog The kids are all right.

Så går man in i vecka 22 i morgon. Gossen där inne har en alltmer tydlig dygnsrytm, men också en viss rytm över de olika dagarna. Ungefär varannan dag verkar han vara extra pigg och livlig, varannan tar han vilodag. Tänk om man kunde få ha det så jämt. Helg varannan dag.

Idag är det Fars Dag, har två bra pappor att fira idag. Min egen pappa som bjuder på Fars Dag-middag senare i dag, och min dotters pappa som vi firade innan han gav sig av till jobbet tidigare i morse. Grattis till er! Ett paket fick han av dottern, och frukost att ha med sig på jobbet. Ville hellre ha det än frukost på sängen idag, vi har vaknat många gånger i natt... Någon har drömt mardrömmar, och mina ben och höfter har värkt. Tråkigt att han jobbar idag, insåg att han jobbat alla Fars Dag och Mors Dag sedan vår dotter föddes. När karln åkte till jobbet åt jag och dottern färdigt vår frukost och bäddade sedan ned oss i soffan med täcken och kuddar. Det passade båda två utmärkt - hon fick lite tid framför Barnkanalen och jag fick lite mer sömn! Underbart. Där är vi nu. Nyaken. Satte igång kaffebryggaren precis. Innan vi tar tag i dagen behövs en kopp. Tror jag dricker den i soffan under täcket med min nya bok, Nattfåk.

En som inte vill somna, en som åkt iväg en extra gång för att handla en bok till mig, så är läget hos mig nu. Hon som inte vill sova vill helst ha sin nya kassaapparat i sängen (med ljud på), vill kissa många gånger, har "ont" lite här och var, och lite andra anledningar till att inte sova... Det är ju lite gulligt det där egentligen, man kommer sitta om tjugo år och prata tillbaka och tänk så många charmiga ögonblick man kommer skratta åt då. Ögonblick som när de sker i nuet kan vara mer slitsamma än charmiga. Charm är kanske en efterhandskonstruktion? En slags överlevnadsstrategi? Jag vet inte, ibland är man pedagogisk och klarar av det där lite extra besvärliga alldeles utmärkt med universumstort tålamod. Andra gånger gör man det inte. Idag är en sådan kväll då jag visserligen behåller lugnet och all min hjärtlighet men åååååh, om hon kunde somna någon gång. Just ikväll får hon gärna det. Just ikväll har jag ingen lust, om man skulle skylla på hormoner kanske, det var ju till exempel gråt-sorgligt nyss när jag insåg att jag glömt plasta in och kyla gårdagens matrester. Jorden gick under. Den kommer nog fortsätta göra det om jag inte går och lägger mig snart.

Har igår på mitt läkarbesök fått lite klarare besked och någonting att ställa in mig på för en längre tid, jag blir sjukskriven åtminstone en månad till på heltid. Det är fogarna. En positiv sak är att jag fått klartecken från läkaren för vattengympa, om jag känner att jag klarar av det. Hoppas det kan lindra det onda en aning!

I förrgår firade vi mannen som fyllde år, lite tårta och paket ska man ju ha! Och några fina teckningar från dottern. Lagade en gulasch till de som kom och firade med oss, lite gott bröd till. Senare på kvällen när de gått hem satt mannen och jag i soffan och tände några ljus, mindes och pratade om hans mor som gick bort på dagen fyra år tidigare. Hans födelsedagar blir ju aldrig samma sak längre, när de nu även är dödsdag för hans mamma. Det är så sorgligt, en cirkel som sluts och det är ju fint på något sätt, men mest är det sorgligt. Ska man fira eller gråta? Usch. Hon fick aldrig träffa vår dotter, levde inte när jag blev gravid och visste inte att hon skulle bli farmor. Tänk så annorlunda allt kunde ha varit. Dottern säger att farmor bor i himlen men att hon inte kan komma hit för hon når inte ner till marken   Hennes farmor finns hos henne på ett sätt genom att hon har fått farmors namn i mellannamn.

Det här blev ju skapligt upplyftande så antingen får det bli en rolig film nu eller sängen.

Måndagkväll efter varm dusch och hårinpackning, det novembergrå kräver sin kompensation. Förbereder lite inför mannens stora dag som är i morgon, han är på jobbet så här förbereds present och frukostbricka. Har försökt göra fint här hemma också, det har gått sådär, tror han blir nöjd. Dottern har målat grattiskort, dekorerat med hennes eviga motiv maskar, regn och knappar. Det blir det mycket av nuförtiden. Det är som en Lattjolajbanlåda, en ska bort. Maskar, regn och... knappar?

Nähä, det är en dag i morgon också!