En som inte vill somna, en som åkt iväg en extra gång för att handla en bok till mig, så är läget hos mig nu. Hon som inte vill sova vill helst ha sin nya kassaapparat i sängen (med ljud på), vill kissa många gånger, har "ont" lite här och var, och lite andra anledningar till att inte sova... Det är ju lite gulligt det där egentligen, man kommer sitta om tjugo år och prata tillbaka och tänk så många charmiga ögonblick man kommer skratta åt då. Ögonblick som när de sker i nuet kan vara mer slitsamma än charmiga. Charm är kanske en efterhandskonstruktion? En slags överlevnadsstrategi? Jag vet inte, ibland är man pedagogisk och klarar av det där lite extra besvärliga alldeles utmärkt med universumstort tålamod. Andra gånger gör man det inte. Idag är en sådan kväll då jag visserligen behåller lugnet och all min hjärtlighet men åååååh, om hon kunde somna någon gång. Just ikväll får hon gärna det. Just ikväll har jag ingen lust, om man skulle skylla på hormoner kanske, det var ju till exempel gråt-sorgligt nyss när jag insåg att jag glömt plasta in och kyla gårdagens matrester. Jorden gick under. Den kommer nog fortsätta göra det om jag inte går och lägger mig snart.

Har igår på mitt läkarbesök fått lite klarare besked och någonting att ställa in mig på för en längre tid, jag blir sjukskriven åtminstone en månad till på heltid. Det är fogarna. En positiv sak är att jag fått klartecken från läkaren för vattengympa, om jag känner att jag klarar av det. Hoppas det kan lindra det onda en aning!

I förrgår firade vi mannen som fyllde år, lite tårta och paket ska man ju ha! Och några fina teckningar från dottern. Lagade en gulasch till de som kom och firade med oss, lite gott bröd till. Senare på kvällen när de gått hem satt mannen och jag i soffan och tände några ljus, mindes och pratade om hans mor som gick bort på dagen fyra år tidigare. Hans födelsedagar blir ju aldrig samma sak längre, när de nu även är dödsdag för hans mamma. Det är så sorgligt, en cirkel som sluts och det är ju fint på något sätt, men mest är det sorgligt. Ska man fira eller gråta? Usch. Hon fick aldrig träffa vår dotter, levde inte när jag blev gravid och visste inte att hon skulle bli farmor. Tänk så annorlunda allt kunde ha varit. Dottern säger att farmor bor i himlen men att hon inte kan komma hit för hon når inte ner till marken   Hennes farmor finns hos henne på ett sätt genom att hon har fått farmors namn i mellannamn.

Det här blev ju skapligt upplyftande så antingen får det bli en rolig film nu eller sängen.