Direktlänk till inlägg 18 november 2012
I natt hade jag min första dröm om förlossningen. Vattnet gick i vecka 23 och jag åkte in till förlossningen. Väl där fanns ingen personal överhuvudtaget och mannen var heller inte med, jag födde snabbt och insåg efteråt att oj, han kommer ju inte överleva i vecka 23. Och var är alla som ska hjälpa mig, var är min man?! När jag vaknade var jag helt övertygad om att jag fött barn. Men tack och lov är det ett antal veckor kvar, och all smärta under tiden är ju tusen gånger bättre än att föda prematurbarn på ett obemannat sjukhus utan sin karl...
Gick in i Vecka 40 i måndags, 40 av 40, eller längre. det vet man aldrig. Väntar på att lunchen ska bli klar i ugnen, mannen sover efter nattjobb och dottern är på förskolan. Precis kollat klart på Call the Midwife, mysig serie och kul med en histori...
Det blev ingen igångsättning i måndags. Jag är fortfarande gravid i allra högsta grad med en mage som sjunkit sedan i förrgår, hurra för mina lungor (luft, äntligen!) inte hurra för kissblåsan... Fick först komma in och köra ett ctg i en sådär fyrt...
Så har det blivit söndag kväll och en massa praktiska arrangemang är gjorda och förberedda. Försöker få lite stämning och tog en kopp te, pratar lite med mannen och borde sova snart. För hur ska man förbereda sig inför att morgondagen kan bli på två ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 |
4 |
||||||
5 | 6 |
7 |
8 | 9 |
10 |
11 | |||
12 |
13 | 14 |
15 |
16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 |
21 |
22 | 23 | 24 | 25 |
|||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 |
|||||
|