En sådan där duktighets-dag, när man får fixat allt det där som ska fixas. Man får ringt samtalen som ska ringas, fyllt i de blanketter som ska postas och så vidare. Mitt hem är idag förvandlat till kontor med frimärken, anteckningar, gem och pärmar över hela bordet. Lite föräldrapenning som ska planeras, babyskydd som ska beställas... Naturligtvis har Försäkringskassan fått höra min ljuva stämma (även) idag, två samtal har det blivit.

Karln jobbar, dottern är på förskolan. Snart stänger det här kontoret för dagen, en kaffepaus hinns nog med innan.

Var på vattengympa igår, ska dit på torsdag igen. Den senaste tiden märker jag skillnad i balansövningarna, där man ska göra små mikrokorrektioner med bålen. Tyngdpunkten har verkligen förändrats i och med att magen vuxit så jag tippar hit och dit som en sån där leksak man vippar på och som har en tyngd längst ned som gör att den inte välter. Skillnaden är bara att jag kanske välter på riktigt? Annars har jag den senaste tiden sagt att nu är ryggen bättre, men det gör ondare i benen. Det skulle jag antagligen inte ha sagt för ryggvärken har kommit tillbaka, än starkare än förut. Det klickar till liksom i nedre kotorna i varje steg, det värker och känns liksom uppmjukat. Det är det också, säger sjukgymnasten. Häromdagen kom jag inte upp ur sängen alls, var hemma själv med dottern så det blev en hel eftermiddag på sängen med böcker, tv och gos, själslig stimulans i brist på den rörlighet man egentligen bör erbjuda treåringar. Min dotter kan inte komma säga i framtiden att hon inte fick närhet som barn i alla fall   

Häromdagen, pulkabacken på vår gata... Karln och dottern åkte, jag parkerade mig med termosmugg och kamera.

Är i vecka 32, känns inte som så lång tid kvar nu om man tänker i veckor.