Det blev ingen igångsättning i måndags. Jag är fortfarande gravid i allra högsta grad med en mage som sjunkit sedan i förrgår, hurra för mina lungor (luft, äntligen!) inte hurra för kissblåsan...

Fick först komma in och köra ett ctg i en sådär fyrtio minuter, allt såg bra ut. Vid läkarundersökningen var jag uppmjukad men inte helt, och öppen ett par-tre centimeter. (Men det är vanligt för omföderskor att vara det ett tag, så det behöver inte innebära att man ska föda supersnart.) Det var alltså inte moget för att göra en igångsättning genom att ta hål på hinnorna så vattnet går, och någon annan metod valde jag att avstå för den eventuella utdragna processens och komplikationernas skull. Fick en ny tid på måndag, läkaren sa "Men då tror jag inte att vi ses, du har säkert fött till dess." Och han höll med mig om det jag anat, att jag är en vecka längre gången än man trott.

Har inte bestämt oss för om vi kommer att ta tiden på måndagen om det nu inte hänt innan dess, det här besöket jag var på kändes stressande i sig för det blev så stor förväntan från olika håll att nu kommer bebis ploppa ut vilken sekund som helst. Det blev också stora förberedelser med packade väskor, byten av bilar med barnstolar, pusslande med barnvakt för att sedan bara åka hem igen. Vet inte om jag orkar den proceduren en gång till, kanske lika bra att vänta ut det bara? Kan ju bli tre vändor in till förlossningen annars, då får man ju upplevelsen att det är långdraget fastän det inte är det (har ju inte passerat bf).

Läkaren gjorde en hinnsvepning, som inte är en igångsättningsmetod utan kan skynda på det hela en aning. Det är dock inte säkert att det gör det. Fick de där tätare sammandragningarna under dagen och natten som man brukar få efter hinnsvepning, sedan avtog de.

Jag får många frågor om ifall jag fött redan eller om det hänt någonting, svaret på det är inte ett dugg. Och jag har ju inte gjort någon igångsättning ännu så man kan egentligen inte vänta sig någonting. På syrrans jobb hade det till och med gått ett rykte om att jag redan fött och att hon kört in mig till förlossningen (syrran hade varit nere på lagret en stund). Min kära mor började bli trött på alla frågor från sina jobbarkompisar. Men då kan jag säga att det är helt i sin ordning att bebis inte tittat ut ännu, det är ju trots allt elva dagar kvar till bf!

Här har folk frågat sedan i vecka 36 om jag fött, vad gör de då inte efter vecka 40 om jag går över tiden   

Jag vill också väldigt gärna att han ska komma (är grymt rastlös), men jag får se det positiva med att att han väntar. Det är ju så många influensor i omlopp nu, och rs-virus. Det är fortfarande besöksförbud på bb för syskon, och ju längre tiden går desto större blir chansen att storasyster kan få komma och hälsa på oss när vi ligger på bb.

Så nu är vi hemma och jag vilar och äter inför mitt trippel-maraton. Böcker blir lästa och filmer sedda. Mannen och dottern gör en snögubbe på gården nu, min besvikelse över snön är ju dotterns glädje får man se det som!