Från vecka 19 till 18 igen - då gör vi om den här veckan! Det är ju inte alltid man får möjlighet att gå bakåt i tiden. På gårdagens ultraljud blev jag nämligen framflyttad sex dagar, och då är det bara att göra om halva vecka 18 och sedan 19 igen... Ett annat besked vi fick (eller såg med egna ögon, det var ganska uppenbart...) var ett vi väntar en pojke   En liten lillebror. Mannen hade rätt och jag gissade fel. Det ska bli jättemysigt! Det spelar ju ingen roll egentligen, vad det blir, men det är faktiskt skönt att veta den här gången vad man ska ställa in sig på.

Här är gossebarnet vi längtar efter   

Ja ultraljud igår som sagt, det var vårt RutinUltraljud på mvc. I morse fick jag kasta mig in (nåja) i en taxi för att ta ett läkaråterbud och göra ännu ett ultraljud med en läkare. Hon sjukskrev mig i ytterligare två veckor på grund av blödningsrisk. Moderkakan har vuxit med uppåt lite grand men ligger delvis för, förhoppningsvis följer den med ännu högre upp så småningom. Efter de här två veckorna är tanken att jag ska arbeta halvtid och få hjälp med resor till och från jobbet. Cykeln får jag återse till våren när foglossning (förhoppningsvis) är ett minne blott!

Det känns väldigt skönt trots allt att ha någonting att ställa in mig på.

Nu är det fredagskväll. Kyckling rödvinssås säger han som orkar laga mat i kväll!

Hmmm... Då ska vi se, har varit så pigg den här tiden sedan koma-tröttheten släppte i vecka 13. Har varit så glad över det, nej nej tröttheten har gått över har jag sagt till dem som frågat, den kommer väl tillbaka de sista månaderna. Men man ska aldrig säga för mycket, för nu var det tydligen dags för koma igen. Sedan i fredags har jag inte fått många timmars sömn. Lagt mig tidigt, varvat ned, allt det där. Men någonting i mig gör att det inte går, somnar liksom inte fastän jag är trött. När jag somnar vaknar jag lätt, flera gånger per natt. Har börjat få svullna ben på kvällar och nätter, det kryper och ömmar och är varmt, bebisen har börjat med hårda sparkar uppåt ungefär kring läggdags... Herregud, jag är i vecka nitton inte trettio, vad är det min kropp inte förstår?

I morse hade jag frukostdejt med en kär vän från mammagruppen, vi ägnade ett par timmar åt frukost och att prata om det här med att skaffa syskon, att vara gravid, hur det blir sedan... Hon ska ha barn när som helst och jag om några månader, det blir kul att vi är hemma samtidigt den här gången också! Hon hade med sig god choklad och en mama-tidning, så gulligt gjort, jag blir helt rörd av alla fina gester den senaste tiden. Ni förtjänar också blommor, choklad och tidningar! Jag finns här för er också   

Efter frukosten tog jag, mannen och dottern bussen till mina kära farmor som bjöd på smaskig lunch. Bussen går precis från dörr till dörr och det är ju roligt att åka buss när man är tre år! Dottern förgyllde bussresan med sina kommentarer och iakttagelser. Supergod mat, kyckling rosépeppar i ugn med varma bananer mums. Min farmor kan ju sina efterrätter och de kommer gärna i plural, citronfrommage, fruktkaka och kex serverades vi till kaffet. Och då var det grädde i huvudrätten. Åtta timmar senare är jag fortfarande inte hungrig.

Det är bra att känna busschaufförer för då kan bussresan hem kosta gratis. "Han var snäll" sa dottern. Sedan ville hon sjunga En busschaufför, en busschaufför det är en man med glatt humör...

Det här är vad jag gjort idag - körkortsteori. Det man inte gjorde när man var arton får man göra när man är trettio. Planen är ju ursprungligen att ha körkortet innan jag blir tvåbarnsmamma så jag hoppas inte kroppen ger mig fler begränsningar nu!

- Vad är det för datum idag? undrade en vän som hälsade på.

- Eh..?

- Men vad är det för dag?

- Eh... Jo det är... ju söndag.

Det är inte lätt att hålla reda på dagar och datum när det inte finns någon större anledning att göra det. Alla viktigheter finns ju i telefonen som påminnelser så tiden kan för min del lika gärna få vara ett konstant flöde av händelser som går i varandra utan någon särskild ordning... Typ.

Dottern har varit med mina föräldrar halva dagen för att underlätta för mig då mannen jobbar hela dygnet. Blev även underlättad med diskmaskinstömning och sopslängning av mina kära mor och far, så gulligt av dem! För mamma fick jag knappt sätta in ett glas i skåpet, fastän det varken är tungt eller kräver att jag böjer mig, ja hon är precis så som mammor ska vara   

Igår morse tog vi en buss ut till vänner som köpt hus i en by utanför stan. En lugn och mysig förmiddag framför brasan med varsin kopp kaffe, det sköna med ett stort hus är ju att barnen kan leka på en större yta och inte lika inpå en som i en lägenhet. Man är där, men alla får ändå lite space. Det är ett riktigt mysigt hus de köpt och man blir ju lite sugen...

Vi kollar också Hemnet, eller jag har knarkat Hemnet sedan jag köpte min första lägenhet för en sådär sju åtta år sedan. Sedan om och när det blir hus, det vet man aldrig. Har ingen brådska, det är trots allt en del att ta ställning till. Äldre, nytt? Fixa själv, arbetsinsats? Tid, pengar, planering? Tillägger alltid till alla jag pratar boende med att "det är på sikt, ingen stress, inom några år förmodligen men inte just nu". Men det är som att de orden försvinner på vägen för nästa gång jag träffar samma person undrar han eller hon om vi "hittat ett hus ännu". Spontan som jag är skulle jag visserligen kunna köpa ett hus i morgon om vi hittar det huset, men då får det antingen vara nyrenoverat i vår stil eller så får mannen jobba hårt ett tag. Jag kan ju typ... välja tapeter.

Så går man in i vecka 19 i morgon. Nästan halvvägs. Det börjar stressa mig en aning att jag inte vet vad jag ska ställa in mig på. Börjar jag jobba nästa vecka, kan jag det? Kommer jag fortsätta vara sjukskriven, hur länge i så fall? Nu närmar sig torsdagen och nästa kontroll... Fick i alla fall min misstanke bekräftat igår av en vän som är läkare; det finns ingen medicin som lindrar foglossning. Undrar om man kan få recept på att stå ut kanske?

Hehe, kan inte hjälpa att jag tänker en tanke att om män hade foglossning, skulle det finnas minst sex olika preparat på marknaden som lindrade. Förmodligen skulle man redan utvecklat teknik för att män skulle kunna teleportera ut sina bebisar om det var de som var gravida.

Dags att träda in i drömmarnas land. Mysigt att lägga sig och känna att det lever och rör sig i magen, bebis känns så tydligt nu att jag börjar känna att det är vi som går och lägger oss, vi som sitter här. Den ständiga närvaron av ett liv där inne. En tröst när det känns jobbigt.

Då är veckan på rätt sida igen - helg. Inte för att det spelar någon större roll när man ändå är hemma, men ändå. Det känns lite bättre. Mannen är på jobbet och dottern har varit på förskolan, det har varit en fin solig dag. Här har det bakats smulpaj inför morgondagen och en blomkålssoppa blev det också. Det tar lite längre tid än vanligt när man måste sätta sig emellanåt men jag har ju all tid i världen. Blomkålssoppa med potatis och timjan

Idag är det tydligen Äggets Dag, får nog bli något äggigt innan jag går och lägger mig. Mannen jobbar, och eftersom han är borta ett dygn åt gången får han förbereda all inhandling innan han går på sitt pass. Jag har förpassats till att skriva inköpslistor. Och matlagning i intervaller.

Klockan är bara åtta, varför känns det som att jag borde gå och lägga mig? Det är fredag och folk gör i ordning sig för att slå klackarna i taket eller åtminstone tar de ett glas rött framför en film, det känns oerhört långt borta. Men jag hade visserligen inte tackat nej till ett glas rött innan sängen om mitt tillstånd vore ett annat...

Ännu en vecka har gått alltså. Var på föräldramöte igår, rensat klart all svamp och lagt den att torka. En fin vän i stora stan skickade det här med posten

Tack för omtanken och förströelsen!   

Vårt stora höströj på kolonin har ju fått vänta längre än vi tänkt på grund av allt det här, men i onsdags tog mannen saken i egna händer (dotterns hjälp inte att förglömma) och rensade och fixade och plockade... Tänk att det fortfarande finns några smultron! Mangolden var fin, likaså örterna. Eftersom kolonin ligger nära vårt hus kunde jag följa med, men var kanske inte lika aktiv som de andra...

Nu får man väl göra ett ägg, för att hedra hönsen eller bönderna eller självaste äggen eller kanske ägglossning eller jag vet inte vad? Hmm? Nyttigt är det i alla fall med ägg.

Nu har vi svamp, trattar och taggar kom mannen hem med igår. Svampsåsen blev mmm... Rensa resten idag.

Som jag misstänkt i några dagar, börjar nu foglossning att ge sig till känna. Fattades bara det. Den som strålade ned i mina ben sista tiden av min förra graviditet har den här gången bestämt sig för att dyka upp redan i vecka 18. Tog en värktablett för att kunna somna igår kväll men har ingen aning om vanlig paracetamol verkar mot foglossning? Detta får googlas.

Morgonen började tidigt, efter en natt med sömn som kunde varit bättre. Å andra sidan kunde det också varit värre, men det spar vi till de sista graviditetsmånaderna..! En vän till mannen kom förbi med frallor

till frukost, gott och trevligt med lite sällskap på våra annars äta-i-omgångar-morgnar vi har här på vardagarna då vi alla har så olika tider. De begav sig i väg till sina jobb och lämnade dottern på förskolan, jag tog en buss till stan. Lämnar ju knappt hemmet nuförtiden så det var ju ett riktigt äventyr, haha. Klev av utanför den butik jag skulle till, provade mig igenom hela deras sortiment mammabyxor (pust, aj, vila lite på bänken) och bestämde mig slutligen för fyra par byxor. Man får ju variera tunika-och-tightsträsket lite. Kände mig lite lyckligare och hoppade på bussen utanför butiken, åkte hem igen.

Under min förra graviditet gjorde jag misstaget att köpa alldeles för få mammakläder, tyckte det var onödigt och dyrt då. Och visst är det inte jättekul att lägga pengar på plagg man kan ha i några få månader, men om jag kan komma runt att känna mig alltför tråkig i den tunga, otympliga kropp som snart blir min så har jag den här gången bestämt att jag är värd lite variation i garderoben!

Om en och en halv vecka är det dags för nästa läkarkontroll och ultraljud. Är såklart nervös inför det, kommer moderkakan att ha börjat växa med uppåt? Är det för tidigt? Mår bebis fortfarande bra? Går in i vecka 18 idag. Det drar och växer och gör ont. Lever och rör sig där inne gör det i alla fall, det lugnar!

Vi har bestämt oss för att vi den här gången vill veta vad det är för kön på barnet, hoppas att vi kan få se det nästa vecka. Har redan namn på lager så vi väntar med spänning på att få börja kalla plutten där inne för något av dem... Men hur ska man göra med alla andra, med omvärlden? Ska man berätta för dem i fall vi väntar en pojke eller flicka, spelar det någon roll för någon annan?

Om en timma kommer dottern hem från förskolan, sedan får vi finbesök från stora staden. En vän har spontant vägarna förbi. Vilken tur att det blev över från frallfrukosten.

Det blev indiskt igår, med tända ljus och några avsnitt av Shameless. Rekommenderas verkligen! Vi blev fast. Vi är en oerhört normal familj i jämförelse.

Mannen kom hem med fina fynd från barnloppisen, här är några av dem

Mest kläder till dottern, ett par mammaklänningar och så bebiskläder! Docksmå sparkisar och en liten skallra. Dottern visade upp grejerna för min mage och man såg hur hon försökte föreställa sig att bebisen ska få plats i de små kläderna...