En grå inomhus-fredag... En långfrukost med tidningen och en stund framför datorn för att beställa lite nya mammakläder. Butiksshopping blev ju plötsligt svårt för mig, även om jag måste åka in och prova byxor någon dag. Enklare att beställa överdelar som sitter bra, byxor måste man ju ändå prova. Får åka in någon förmiddag när det inte är mycket folk. Fick i alla fall klickat hem några tröjor/tunikor och en jacka (inte det enklaste, ett helt projekt att hitta en vettig vinterjacka med plats för magen).

Mannen och dottern har varit ute och gått i naturen idag, sedan värmde vi rester från gårdagens middag.

   Det finns tydligen blåbär nu, syntes runt munnen på dottern när hon kom hem.

För en stund sedan kom min syster och hämtade dottern, det blir mosterfredag för dem och barnfritt för oss. I vanliga fall hade vi antagligen tagit tillfället i akt och gått ut och festat till det lite, i en vanlig ogravid värld utan order om att ta det lungt! Nu är ju min värld väldigt lugn och gravid och det ska faktiskt bli skönt att bara ha en lugn kväll för oss själva. Nu ska det bara fattas stora beslut om i fall det blir indisk take away eller thai? Italienskt? Blir det film eller ska vi börja på en ny serie? Vilken i sådana fall?

En kollega ringde och det var skönt att prata med jobbet, att de bryr sig, men trots att jag inte borde känner jag mig aningens besvärlig som inte kan ge några besked och om i så fall när jag kommer tillbaka. Hade gärna velat kunna ge något svar på det men när inte ens läkaren kan det...

Av någon outgrundlig anledning följde jag med mannen ner i källaren nyss för att rota fram en kartong med mammakläder från förra graviditeten. Det var totalt slöseri med energi från min sida (och kanske även från hans, om man nu inte tycker det är roligt att gå igenom ett helt lägenhetsförråd), då det visade sig att kartongen över huvud taget inte finns i källarförrådet utan i ett annat externt förråd vi har. Dessutom hade ingen hiss byggts i vår trapp idag heller så jag började nästan finna mig i att tillbriga fredagskvällen nere vid porten - aj! när jag försökte gå upp till lägenheten igen. Ett halvt steg i taget. En granne passerade och pratade om vädret, jo ja det är tråkigt att det regnar också ja.

Den här mycket vackra blombuketten anlände med blomsterbud för en stund sedan, tack fina vän! 

Det gjorde mig verkligen glad, man behöver muntras upp lite extra ibland. Tänker på dig och er också!

Kramar och kärlek   

Det har varit en lång dag annars känns det som, med sol utanför fönstret, lite gladare blir man då. Gick till dotterns förskola (pust) för att ta en porträttbild då hon missade fotografen när han var där sist. En skojig typ som de brukar vara, gick bra på alla sätt men minus för att han lade ett papper jag skulle skriva på på golvet i stället för att ge mig det i handen. Aja baja till en gravid kvinna, ingen gravid kvinna vill böja sig i onödan. Men han blir säkert förlåten när bilderna på lilla trollet kommer!

En sådan där grå dag, när regnet hängde i luften halva dagen innan det började falla över oss under resten av den. Och in på kvällen, och in på natten... Vi har varit hemma alla tre idag. Mannen har haft sin lediga dag och alla har mest varit inomhus. Dottern fick leka av sig på lekplatsen och handla kvällens middag med mannen, annars har vi mest suttit på rad i soffan med olika sysselsättningar. Mest bok i dag för mig.

Upp och gå runt i lägenheten emellanåt, lägga mig, sätta mig, allt som innebär byte av position. Annars gör det ont. Har varit trött i dag efter en natt med ont och obehag, trodde att blödningen kommit tillbaka men tack och lov ingenting.

Nu i kväll fick jag spontanbesök av en vän, hon kom med frallor så det blev te och köksprat. Hon var även gullig och hade köpt en tidning till mig, en tidning med idéer om saker man kan pyssla med här hemma    

Jag blev jätteglad över att hon kom förbi, har ju knappt lämnat hemmet den senaste veckan och behövde nog lite omvärldsuppdatering! När dottern somnat och karln åkt till en vän för fotbollskväll, blev det soffan med vännen och ett halvt öga på Uppdrag Granskning.

Sitta, halvsitta, ligga, halvligga, upp och stå, upp och ta några steg... Vem säger att jag inte är aktiv?

Då var man sjukskriven då. I tre veckor är jag nu ordinerad vila, lugn och ro, för att det lilla livet i magen ska må så bra som möjligt och för att jag också ska göra det. Det där med lugn och ro, när man har en treåring...

Det började sent i torsdags kväll. Efter en förhållandevis problemfri graviditet där tröttheten och illamåendet redan givit med sig, fick jag tillbringa kvällen på sjukhus då jag fått en plötslig blödning. Lite logistik för att komma i väg till sjukhuset, med sovande barn hemma och en nattjobbande man fick mina föräldrar rycka in som barnvakt och chaufför. På sjukhuset konstaterade läkaren föreliggande moderkaka, i vecka 16.  

Babycenter här finns lite info kring vad det innebär.

Det var väldigt plötsligt för mig att få besked om det, att jag har en komplikation liksom, allt har ju varit nästan som vanligt hittills. Jobbat, tränat, cyklat, varit på semester... Från en dag till en annan ska jag nu mest ligga på soffan och har fått förbud mot lyft, ta upp saker från golvet, längre promenader. (Att inte få tömma diskmaskinen på ett tag kan jag nog leva med.) Jag har ägnat helgen åt att försöka få min dotter att förstå vad hennes mamma nu inte kan göra, att jag får vara sagotant nu ett tag...

Helgen har ju såklart också varit oro. Blödningen fortsatte, det började även göra lite ont, åkte in i lördags igen då de på sjukhuset tyckte att jag skulle komma för en kontroll. Det kändes för länge att vänta ända till onsdagen då jag fått en tid. Men efter fyra timmar i väntrummet kom receptionisten och berättade att det skulle dröja flera timmar till innan en läkare kunde ta emot, och eftersom både mammor och treåringar behöver mat fick jag vända hem igen. Den mycket förstående receptionisten beklagade och fixade in mig på måndag morgon i stället.

Efter en natt med smärtor, men minskad blödning, blev det måndag och jag kom för några timmar sedan hem från sjukhuset. En liten sprattlande, levande bebis bor där inne i mig och det är ju det viktigaste! Jag är så glad och ledsen på samma gång, vet inte vad jag ska känna. Är sjukskriven i tre veckor, därefter vet man inte vad som händer. Om det blir bättre, om det blir sämre, om det aldrig blir bättre... Är i vecka 17 idag och det är bara att vänta, snart hälften av tiden har gått. En del moderkakor växer med uppåt i livmodern, andra gör det inte och då kan det bli snitt, mer blödningar...

Och vad ska man göra med all den här tiden? Jag gillar tid men jag gillar att vara aktiv. Läkaren tyckte att jag ska börja sticka. Det är ju aktivt!