Igår berättade jag på jobbet, de visste inte ens om att jag var gravid. Hade tänkt berätta i veckan men inte på det här sättet. Men livet blir ju inte så ofta som man tänkt sig så det är bara att hänga med. Både chefen och kollegorna var förstående och det gick bra trots allt, även om det blev lite plötsligt att jag försvann sådär för några veckor..

 
Första hälften av dagen har jag roat mig med Curb your enthusiasm i soffan. Det är ju skönt att kunna skratta lite mitt uppe i alltihop. Har känt värk och början till sammandragningar idag som kommer igång så fort jag gör något mer ansträngande än soffhäng. Jag och mannen gick den korta promenaden till dotterns förskola ett och ett halvt kvarter bort, det klarar jag väl tänkte jag, under den promenaden (som gick i snigeltempo) stannade jag flera gånger på grund av värk. Det känns fel i hela kroppen att röra på mig, damn it, läkaren sa att jag ska lyssna på min kropp. En av gångerna var jag tvungen att stanna mitt i en korsning så en bil fick sakta in, kunde liksom inte skynda mig. En trafikfara för både mig själv och andra. Har svårt att föreställa mig nu, att jag vattengympade för bara några dagar sedan och att jag senast i augusti sprang flera km i veckan... Jaha, bara att vänja mig vid mitt nya skröpliga jag!
 
Läkaren ringde idag och berättade att hon inte skriver ut blodförtjockande medicin vid blödning, då jag ändå kommer bli inlagd för observation om det börjar igen. Det känns ju tryggt på något sätt men bli inlagd, usch...
 
Glädjeämnen idag: en ny mammatunika anlände, passade perfekt! Dottern go och mysig hela eftermidddagen och finfin avlastning av mannen.
 
Det är väldigt olika vilka reaktioner vi fått när vi berättat om det som hänt de senaste dagarna. Somliga låter glada och ser det positiva i att jag inte ligger på sjukhus och att det inte blivit missfall, andra blir förskräckta, nästan ännu mer än vi (orkar bli). Undrar varför folk reagerar så olika? Gemensamt för de flesta verkar i alla fall vara att de är väldigt måna om att jag ska ha saker att göra om dagarna, tips haglar in om serier jag ska ta mig igenom, det ska virkas och projektas så jag har ett helt lager till försäljning snart om jag ska hålla den takten :)

Det värmer i alla fall mitt hjärta att folk bryr sig! Jag tar absolut till mig av tipsen när rastlösheten smyger sig på, men oftast så är ju livet runt omkring mig precis som vanligt, med allt som ska fixas så vardagen går runt. Skillnaden är väl bara att jag nu lägger mer tid på att delegera sysslorna än att genomföra dem...