Idag är jag helt fruktansvärt rastlös. Tyvärr får jag inte anstränga mig, så utbrott har ingen effekt. Det som hade haft effekt hade varit träning, eller åtminstone en högre grad av rörlighet än snigelpromenader mellan rummen i lägenheten. Sätter in mina joggingskor i förrådet, mina älsklingar, min nyckel till att undvika galenskap   

Hej då, jag undrar när vi ses igen!

Tack tack för alla tusen tips jag fått om vad jag kan göra på dagarna, jag gör dem alla och mycket mer! Jag har blivit något av en expert på stillasittande aktiviteter. Jag har att göra hela tiden, går inte sysslolös alls. Men. Min kropp är inte gjord för soffan, det kryper i mig av allt läsande, skrivande, tittande, korsordslösande, spelande, pratande... Och hur kommer man se ut sedan dessutom? Jag önskar att jag vore trött, att jag inte var så pigg i huvdet, önskar att jag hade velat vila. Just idag känns fem månader som en väääldigt lång tid.

Mitt jobb som telefonist har fortsatt även idag. Försäkringskassan är ännu inte klar med sin bedömning då de inte fått in alla papper från kontoret på min arbetsplats, vilket innebär att jag ännu inte får någon ersättning. Alltid lika spännande att vända på kronorna. Precis vad man behöver nu, leva på åttio procent av två veckors lön. Jippie. Det går heller inte att få ta med sig barn i bilen för lämning och hämtning, om man blir beviljad arbetsresor. Även det blir spännande, var är det tänkt att min dotter ska vara då när jag arbetar? Hemma några timmar själv när jag åker och jobbar? Ta sig själv till förskolan? Jag betvivlar starkt att jag är den första och enda som redan har barn och behöver komma till jobbet. Jag kan vissa dagar promenera sakta med henne, men lägg till tidspress, halka, tunga väskor, mörker, ben som låser sig ... ja jag vet inte. Vi får se hur detta utvecklar sig! Orkar inte ens tänka på det mer idag. Positivt är i alla fall att de på Försäkringskassan är så himla trevliga, de är lätta att prata med och kvinnan idag var väldigt förstående. Detta måste ju lösa sig! tyckte hon.

Idag har varit bättre än igår, har visserligen haft ont men igår hade jag riktigt ont. Inte bara det vänstra benet låser sig nu utan även det högra har bestämt sig för att krångla. Det ska ju vara rättvist liksom.

Mätt efter en god middag, rotfrukter i ugn, fetaostbiffar och vitlökssås med timjan

Nu tror jag det blir film, Ruby Sparks, dags att krypa upp i soffan..!  

Jag antar att jag bytt yrkesbana, och jobbar numera i en telefonväxel. Åtminstone är det så det måste kännas. Rör mig ut och innan mellan olika telefonväxlar och telefonsvarare. Det är chefen som ska ringa upp så att vi kan prata arbetstider, det är Försäkringskassan som ska ringa upp och för att diskutera arbetsresor, det är vårdcentralen som ska ringa upp så att jag får en sjukgymnast... Ska även ringa körskolan, samt kommunen för att meddela ny taxa på grund av min sjukskrivning. Och idag, just idag, är nog hela Sveriges yrkeskår på tjänsteärende, på lunch, i ett möte, de har inte börjat ännu, de är på ännu ett tjänsteärende och sedan har de gått för dagen!

Under tiden läser jag körkortsteori och äter gårdagens rester, inte fel med porterstek såhär en helt vanlig måndag.

Även om man inte kan dammsuga eller röja undan på golvet finns det andra hushållssysslor man kan utföra med begränsad rörlighet; sortera nagellack och rensa ut dem som ska slängas, sortera dotterns pennor och kritor, hänga tvätt överst på tvättställningen om man har en tjänstvillig treåring till hjälp att plocka upp tvätten från golvet, laga porterstek tillsammans med mannen, organisera så mannen hämtar en kartong mammakläder (och mitt foglossningsbälte!) i ett garage i andra änden av stan... Och säkert lite mer.

Kom på att jag inte varit utomhus idag, det får nog bli i morgon.

Sedan ungefär tre i eftermiddags har jag känt mig färdig för sängen. Sov nio timmar i natt och två gånger på dagen i går. Hindrar inte trötthetens förlamande grepp om mig. Nu när jag lagt dottern är det enda jag kan tänka på när det är om inte mycket så bara lite tragiskt att jag går och lägger mig..? Var ligger skämselnivån, halv nio? Nio? Eller så tar vi och slopar skämselnivån under graviditet, här får nog vackert råda undantagstillstånd.

Har legat på mina föräldrars soffa halva dagen och läst, först var jag lite duktig och läste körkort, sedan gick jag över till Skumtimmen. Började på den idag och är redan fast. Tror att de rekommendationer jag fått om boken (författaren) stämmer. Mamma hämtade upp mig och dottern, medan jag låg på soffan fick lilltjejen hjälpa sin mormor att röja i trädgården. Här rensas sommaren bort...

Förflyttade mig sedan till köket när det var dags för fika. Vi pratade om yrken och löner. Förflyttade mig sedan till soffan igen.

Om man skulle värma lite mat och fortsätta på boken i sängen sedan... Trevlig helg!

Från vecka 19 till 18 igen - då gör vi om den här veckan! Det är ju inte alltid man får möjlighet att gå bakåt i tiden. På gårdagens ultraljud blev jag nämligen framflyttad sex dagar, och då är det bara att göra om halva vecka 18 och sedan 19 igen... Ett annat besked vi fick (eller såg med egna ögon, det var ganska uppenbart...) var ett vi väntar en pojke   En liten lillebror. Mannen hade rätt och jag gissade fel. Det ska bli jättemysigt! Det spelar ju ingen roll egentligen, vad det blir, men det är faktiskt skönt att veta den här gången vad man ska ställa in sig på.

Här är gossebarnet vi längtar efter   

Ja ultraljud igår som sagt, det var vårt RutinUltraljud på mvc. I morse fick jag kasta mig in (nåja) i en taxi för att ta ett läkaråterbud och göra ännu ett ultraljud med en läkare. Hon sjukskrev mig i ytterligare två veckor på grund av blödningsrisk. Moderkakan har vuxit med uppåt lite grand men ligger delvis för, förhoppningsvis följer den med ännu högre upp så småningom. Efter de här två veckorna är tanken att jag ska arbeta halvtid och få hjälp med resor till och från jobbet. Cykeln får jag återse till våren när foglossning (förhoppningsvis) är ett minne blott!

Det känns väldigt skönt trots allt att ha någonting att ställa in mig på.

Nu är det fredagskväll. Kyckling rödvinssås säger han som orkar laga mat i kväll!

Hmmm... Då ska vi se, har varit så pigg den här tiden sedan koma-tröttheten släppte i vecka 13. Har varit så glad över det, nej nej tröttheten har gått över har jag sagt till dem som frågat, den kommer väl tillbaka de sista månaderna. Men man ska aldrig säga för mycket, för nu var det tydligen dags för koma igen. Sedan i fredags har jag inte fått många timmars sömn. Lagt mig tidigt, varvat ned, allt det där. Men någonting i mig gör att det inte går, somnar liksom inte fastän jag är trött. När jag somnar vaknar jag lätt, flera gånger per natt. Har börjat få svullna ben på kvällar och nätter, det kryper och ömmar och är varmt, bebisen har börjat med hårda sparkar uppåt ungefär kring läggdags... Herregud, jag är i vecka nitton inte trettio, vad är det min kropp inte förstår?

I morse hade jag frukostdejt med en kär vän från mammagruppen, vi ägnade ett par timmar åt frukost och att prata om det här med att skaffa syskon, att vara gravid, hur det blir sedan... Hon ska ha barn när som helst och jag om några månader, det blir kul att vi är hemma samtidigt den här gången också! Hon hade med sig god choklad och en mama-tidning, så gulligt gjort, jag blir helt rörd av alla fina gester den senaste tiden. Ni förtjänar också blommor, choklad och tidningar! Jag finns här för er också   

Efter frukosten tog jag, mannen och dottern bussen till mina kära farmor som bjöd på smaskig lunch. Bussen går precis från dörr till dörr och det är ju roligt att åka buss när man är tre år! Dottern förgyllde bussresan med sina kommentarer och iakttagelser. Supergod mat, kyckling rosépeppar i ugn med varma bananer mums. Min farmor kan ju sina efterrätter och de kommer gärna i plural, citronfrommage, fruktkaka och kex serverades vi till kaffet. Och då var det grädde i huvudrätten. Åtta timmar senare är jag fortfarande inte hungrig.

Det är bra att känna busschaufförer för då kan bussresan hem kosta gratis. "Han var snäll" sa dottern. Sedan ville hon sjunga En busschaufför, en busschaufför det är en man med glatt humör...

Det här är vad jag gjort idag - körkortsteori. Det man inte gjorde när man var arton får man göra när man är trettio. Planen är ju ursprungligen att ha körkortet innan jag blir tvåbarnsmamma så jag hoppas inte kroppen ger mig fler begränsningar nu!