Då var man sjukskriven då. I tre veckor är jag nu ordinerad vila, lugn och ro, för att det lilla livet i magen ska må så bra som möjligt och för att jag också ska göra det. Det där med lugn och ro, när man har en treåring...

Det började sent i torsdags kväll. Efter en förhållandevis problemfri graviditet där tröttheten och illamåendet redan givit med sig, fick jag tillbringa kvällen på sjukhus då jag fått en plötslig blödning. Lite logistik för att komma i väg till sjukhuset, med sovande barn hemma och en nattjobbande man fick mina föräldrar rycka in som barnvakt och chaufför. På sjukhuset konstaterade läkaren föreliggande moderkaka, i vecka 16.  

Babycenter här finns lite info kring vad det innebär.

Det var väldigt plötsligt för mig att få besked om det, att jag har en komplikation liksom, allt har ju varit nästan som vanligt hittills. Jobbat, tränat, cyklat, varit på semester... Från en dag till en annan ska jag nu mest ligga på soffan och har fått förbud mot lyft, ta upp saker från golvet, längre promenader. (Att inte få tömma diskmaskinen på ett tag kan jag nog leva med.) Jag har ägnat helgen åt att försöka få min dotter att förstå vad hennes mamma nu inte kan göra, att jag får vara sagotant nu ett tag...

Helgen har ju såklart också varit oro. Blödningen fortsatte, det började även göra lite ont, åkte in i lördags igen då de på sjukhuset tyckte att jag skulle komma för en kontroll. Det kändes för länge att vänta ända till onsdagen då jag fått en tid. Men efter fyra timmar i väntrummet kom receptionisten och berättade att det skulle dröja flera timmar till innan en läkare kunde ta emot, och eftersom både mammor och treåringar behöver mat fick jag vända hem igen. Den mycket förstående receptionisten beklagade och fixade in mig på måndag morgon i stället.

Efter en natt med smärtor, men minskad blödning, blev det måndag och jag kom för några timmar sedan hem från sjukhuset. En liten sprattlande, levande bebis bor där inne i mig och det är ju det viktigaste! Jag är så glad och ledsen på samma gång, vet inte vad jag ska känna. Är sjukskriven i tre veckor, därefter vet man inte vad som händer. Om det blir bättre, om det blir sämre, om det aldrig blir bättre... Är i vecka 17 idag och det är bara att vänta, snart hälften av tiden har gått. En del moderkakor växer med uppåt i livmodern, andra gör det inte och då kan det bli snitt, mer blödningar...

Och vad ska man göra med all den här tiden? Jag gillar tid men jag gillar att vara aktiv. Läkaren tyckte att jag ska börja sticka. Det är ju aktivt!