Skillnader (hittills) mellan att vänta första och andra barnet enligt mig 

• Förra gången kändes hela graviditeten lång, den här gången gick de första månaderna av bara farten men sedan saktades tiden ned när jag slutade jobba.
• De första ca fjorton veckorna av extrem trötthet och illamående hade jag en aktiv tvåochetthalvt-åring att ta hand om när jag kom hem efter heltidsjobbet. En enda eftermiddag fann jag möjlighet att sova under den perioden, förra gången sov jag i stort sett varje eftermiddag. Lättare att orka ett heltidsjobb då   
• Skillnader i folks bemötande, inte så mycket fokus på att vänta barn i sig och allt vad graviditet innebär.
• Att jag oväntat blev sjukskriven tidigt i graviditeten till skillnad från förra gången då jag jobbade fram till två och en halv vecka innan dottern föddes.
• De fysiska symptomen och/eller besvären.
• Upplever trots allt den här graviditeten som bättre, är mer avslappnad.
• Inte lika spännande (för någon av oss) som första gången, och så det dåliga samvetet över att jag inte tycker det...
• Inte lika mycket uppmärksamhet till magen där här gången, förra gången var det samtal, klappar och musik i lurar på magen dagarna i ända av mig och mannen. Den här gången har han nog känt ett par sparkar, inte så mycket mer. Måste uppmärksamma gossen mer.
• Om man av någon anledning behöver gravidinfo på nätet, finns inte så mycket mer än personliga betraktelser eller forum skrivet om omföderskor. Det mesta utgår från att man ska förbereda sig på att bli förälder och att man ska ta vara på all den egentid man har nu innan barnet kommer. Hmmm...
• Att förbereda dottern inför att bli storasyster.
• Inte lika stort behov av att prata om graviditeten i sig den här gången.
• Roligt att höra hur förstföderskor upplever sina graviditeter och minnas hur jag själv förundrades, fascinerades, frågade...
• Känner mig trött på det fokus kring som finns kring det besvärliga med den här graviditeten, ventilerar här ibland i hopp om att inte berätta samma sak hundra gånger för alla.
• Läattare att förbereda mig inför förlossningen då jag redan upplevt en.
• Underbart att ha en bllivande storasyster som pratar med, klappar på och sjunger Bamse för sin lillebror där inne   
• Färre besök på mvc men istället en hel del läkarbesök.
• Vet vad jag ska ställa in mig på i fråga om tid. Hur länge man är i en bubbla efter förlossningen, hur låååånga de sista veckorna innan bf känns men att bf ändå kommer, hur sjukt fort babytiden går...
• Vet vad som blir som vanligt igen och ungefär när de blir det. Typ kroppsliga saker.
• Att veta vad vi väntar för kön på barnet.
• Att väldigt få saker behöver inhandlas den här gången.
• Att jag inte saknar utelivet ett dugg den här gången, njuter av att hänga hemma. Vet att det blir tid för klackar i taket igen så småningom.
• Oroar mig mindre för allt möjligt.
• Allt går av bara farten!!

Idag har här bakats sockerkaka (läs: ätits kaksmet). Om man inte får tillräckligt med smet på slickepotten får man ta hela ansiktet till hjälp så att man inte missar någonting...

I övrigt har vi varit hemma allihopa, kryckpromenad till lekplatsen, strax innan började det duggregna. Rått och kallt men glad dotter ändå.

Mitten av november nu och har fortfarande inte sett till några pengar. Är sjukskriven sedan slutet av september, vore trevligt att klara den här månadens räkningar... Fick en handläggare på Försäkringskassan igår, hon ringde mig för att meddela att det inte är aktuellt med hjälp eller skjuts för hämtning och lämning av barn. Jag undrade om hon sett att det inte är aktuellt med jobb alls för mig just nu? Ja det visste hon. Men bara så att jag var på det klara med det, ingen hjälp finns att få med transport av barn till och från förskola. Om det skulle bli aktuellt med halvtidsjobb för mig om ett tag, hur kan vi lösa det kring lämning/hämtning då? Jag menar jag vill ju göra allt för att finna en lösning så att jag kan jobba om det blir så.

" Det får ni lösa inom familjen i så fall, någon annan i familjen får göra det då" fick jag till svar.

" Om den andre i familjen arbetar dygn och inte har möjlighet att lämna sitt jobb?"

Nej på detta fanns ingen lösning. Familj och släkt som kan komma ifrån när som helst under sina (jobb)dagar för att hjälpa till med andras barn är tydligen en självklarhet i alla familjer i hela Sverige. Inga småbarnsföräldrar har ju heltidsarbetande och/eller döda föräldrar, nej alla kan självklart alltid ställa upp.

I övrigt verkade hon trevlig, handläggaren. En läkare hade glömt att fylla i en lucka mellan några sjukskrivningsdagar, det var allt som fattades för bedömningen av mitt ärende. Ägnade två timmar igår till att få tag i en av läkarna som retroaktivt kunde intyga dessa dagar. Sedan åkte jag på sjukgymnastik, vattengympa, i en varm pool med dunkel belysning och rörde lite smått på min kropp i det betydligt skönare viktlösa tillstånd man upplever i vatten...

Söndagskvällens tystnad och lugnet mellan det att dottern somnat och att Solsidan börjar. Kom för ett par timmar sedan hem med varsin sådan här portion i magen...

Mmmm. Fars Dags-middag lagad av min far. Han fick sina självklara Fars Dags-presenter av mig och min syster, ett gottepaket bestående av fläsksvålar, vingummin, Polly och Bilar. Undrar hur många påsar fläsksvålar och vingummi han fått genom åren... Delar av släkten samlad, några gick sedan ut och spelade boule medan min dotter fick gunga med sin mormor. Under tiden låg syrran och jag på varsin soffa och pratade om spöken. Slappisar kallade de oss när de kom in igen. Har inte så stort val, svarade jag. En helt vanlig Fars Dag med andra ord.

Det har blivit en del film den senaste tiden, film och böcker har fått ersätta mitt vanliga heltidsjobb. Genom att leva mig in i en film eller i en bok kan jag för en stund försöka glömma att det gör ont, är så fruktansvärt trött på att tänka på eller prata om att det gör ont, jag får leva genom fiktiva karaktärer ett tag nu istället. Igår såg vi Soul Kitchen (en film om mat men utan matporr eller något som helst romantiserande kring mat, om oreda, pengar, musik, fängelse och lite kärlek). Häromdagen såg vi American Splendor (om en man som är en seriekaraktär), kan rekommenderas. Ikväll blir det nog The kids are all right.

Så går man in i vecka 22 i morgon. Gossen där inne har en alltmer tydlig dygnsrytm, men också en viss rytm över de olika dagarna. Ungefär varannan dag verkar han vara extra pigg och livlig, varannan tar han vilodag. Tänk om man kunde få ha det så jämt. Helg varannan dag.

Tacosen är nere i magen, dottern är i säng och film väntar. Det tar längre tid att lägga en övertrött liten tjej än en trött, speciellt när hon och mannen dansat loss i köket bland tacosdisk till dramatisk klassisk musik. Det fick bli lite Mumin i soffan för att komma i sov-mood, karln fick ta disken.

Var hos mvc i morse på ultraljud, moderkakan verkar ha vuxit med upp lite mer men någonting ligger ännu för, oklart vad. Får vänta på läkarens ord nästa vecka. Fick ett par ul-bilder med mig hem, vilken skillnad på bara tre veckor. Gossen är liksom lite bulligare och har mer babylikt än alienaktigt ansikte nu   

Igår kväll hade jag en vän från stora stan på besök, hon är också gravid och ska ha ett par månader efter mig. Hon, jag och mannen mumsade (gravid)ostbricka och tog varsin öl (alkoholhalten anpassad efter behov) till Happythankyoumoreplease. En riktigt mysig filmkväll med massa gott!

Idag har vi varit hemma alla tre, stapplade ut en stund till lekplatsen så dottern fick sälja sandkakor till oss i sin affär. Lagade panerad fisk och mos till lunch och nu på kvällen blev det alltså tacos. En mysig dag men tyvärr med än mer ont än igår.

Så har man varit hos sjukgymnasten. Hon var duktig och väldigt förstående, behövde inte förklara någonting kring min jobbsituation då hon själv arbetat med mitt yrke. Fick tips på övningar och ska återkomma till henne efter läkarbesöket då jag vet om jag får träna vattengympa eller inte. Hoppas på det! Det här är mina nya följeslagare, vi ska förmodligen hålla ihop de närmsta tjugo veckorna

Kryckor och foglossningsbälte. Som en annan sjukling. Fick skjuts hem av en granne som också varit på sjukgymnastik. Man är inte ensam. Mannen halvsover efter en jobbnatt, för mig blir det kaffe och bok.

En riktigt regning, blåsig måndag och det börjar närma sig jobb för mig. Om en vecka är det tänkt att jag ska börja på halvtid. Inför detta är det mesta oklart. Jag har ännu inte fått beviljad någon sjukskrivning alls från fk, jag har ännu inte blivit beviljad arbetsresor (handläggningstiden är inom en månad, hjälper föga när jag börjar om en vecka). Mitt nya schema är inte färdigt och frågan om lämningar och hämtningar av dottern hänger i luften. Det är den praktiska biten. Jag har även börjat känna stark oro över hur jag ska klara det här, att arbeta med mitt jobb som innebär både lyft och smidighet bland annat. Jag har inte fått någon läkartid inbokad för kontroll av moderkakan innan jag börjar jobba, det oroar mig rejält, känns minst sagt jobbigt att inte veta skillnaden mellan vad jag inte orkar/kan göra och vad jag helt enkelt inte får göra. Har därför bestämt mig för att försöka få tag i en läkare och kontroll till slutet av veckan, men det verkar vara lättare sagt än gjort. Ringde mvc före lunchtid men de hade då stängt för dagen (!), vill att de hänvisar mig till läkare så jag slipper betala för akutbesök. Frågan är vad jag gör nu - väntar till i morgon bitti och slösar tid på möjligheterna att få en läkartid? Ringer vårdcentralen?

På onsdag ska jag till mitt första besök hos sjukgymnasten, många gravida brukar bli rekommenderade vattengympa sa läkaren men "det får du inte göra med din moderkaka som det är nu". Det ska bli skönt att få komma till en sjukgymnast och få tips och hjälp kring eventuella hjälpmedel, men det oroar mig samtidigt då jag inte vet hur jag får använda kroppen då ingen läkarkontroll finns inbokad som uppföljning. Nej usch, jag börjar sammanfattningsvis helt enkelt känna mig nervös, de senaste dagarna har jag seriöst önskat mig kryckor. Benen bär mig inte alltid och det gör mer och mer ont.

Men. Allt är inte negativt. Hade ett bra samtal med mannen igår, berättade att jag känner mig mycket mer harmonisk och avslappnad den här graviditeten - konstigt nog kanske - men allt krångel till trots så känner jag i grunden att jag tar tillvara på det mysiga och oj vad snabbt den här första hälften gick. Det här är förmodligen sista gången jag känner ett annat liv inne i mig och det här kan inte förstöra den glädjen och känslan. Det börjar även märkas vilken skillnad i aktivitet och vakenhetsmönster det är mellan den här lille gossen och min dotter när hon låg i magen, att de verkligen är sådana små personligheter så tidigt! Vecka 20 idag. Det går framåt.   

Så är snart den här helgen till ända, även om det går långsammare än vanligt med en extra timma! Hej mörker! Hej kyla! Lämna oss snart igen.

Mysig lunch hos mamma igår, jag och min syster blev bjudna dit på god soppa och lite hemmaspa. Ansiktsmasker, krämer... Halvlåg i en bakåtlutad fåtölj i några timmar medan krämerna verkade, smoothie och kaffe gick ner under tiden. Sedan körde min snälla syster mig hem igen. Kvällen tillbringades i soffan med mannen, Så mycket bättre och gratinerade havskräftor mmm. Tyvärr funkar inga bilder just nu, bildhanteringen i datorn verkar samarbeta med Försäkringskassans elektroniska tjänst för sjukpenning om att krångla just när man har behov av... att det inte krånglar. Hoppas Solsidan lyser upp det som återstår av helgen.

I övrigt; foglossning = fortfarande aj, huvudvärk sedan igår morse, mannen och min syster åkt iväg under dagen med dottern som får leka av sig

  till min vän som fick en dotter nu i natt

Idag är jag helt fruktansvärt rastlös. Tyvärr får jag inte anstränga mig, så utbrott har ingen effekt. Det som hade haft effekt hade varit träning, eller åtminstone en högre grad av rörlighet än snigelpromenader mellan rummen i lägenheten. Sätter in mina joggingskor i förrådet, mina älsklingar, min nyckel till att undvika galenskap   

Hej då, jag undrar när vi ses igen!

Tack tack för alla tusen tips jag fått om vad jag kan göra på dagarna, jag gör dem alla och mycket mer! Jag har blivit något av en expert på stillasittande aktiviteter. Jag har att göra hela tiden, går inte sysslolös alls. Men. Min kropp är inte gjord för soffan, det kryper i mig av allt läsande, skrivande, tittande, korsordslösande, spelande, pratande... Och hur kommer man se ut sedan dessutom? Jag önskar att jag vore trött, att jag inte var så pigg i huvdet, önskar att jag hade velat vila. Just idag känns fem månader som en väääldigt lång tid.