Även om man inte kan dammsuga eller röja undan på golvet finns det andra hushållssysslor man kan utföra med begränsad rörlighet; sortera nagellack och rensa ut dem som ska slängas, sortera dotterns pennor och kritor, hänga tvätt överst på tvättställningen om man har en tjänstvillig treåring till hjälp att plocka upp tvätten från golvet, laga porterstek tillsammans med mannen, organisera så mannen hämtar en kartong mammakläder (och mitt foglossningsbälte!) i ett garage i andra änden av stan... Och säkert lite mer.

Kom på att jag inte varit utomhus idag, det får nog bli i morgon.

Sedan ungefär tre i eftermiddags har jag känt mig färdig för sängen. Sov nio timmar i natt och två gånger på dagen i går. Hindrar inte trötthetens förlamande grepp om mig. Nu när jag lagt dottern är det enda jag kan tänka på när det är om inte mycket så bara lite tragiskt att jag går och lägger mig..? Var ligger skämselnivån, halv nio? Nio? Eller så tar vi och slopar skämselnivån under graviditet, här får nog vackert råda undantagstillstånd.

Har legat på mina föräldrars soffa halva dagen och läst, först var jag lite duktig och läste körkort, sedan gick jag över till Skumtimmen. Började på den idag och är redan fast. Tror att de rekommendationer jag fått om boken (författaren) stämmer. Mamma hämtade upp mig och dottern, medan jag låg på soffan fick lilltjejen hjälpa sin mormor att röja i trädgården. Här rensas sommaren bort...

Förflyttade mig sedan till köket när det var dags för fika. Vi pratade om yrken och löner. Förflyttade mig sedan till soffan igen.

Om man skulle värma lite mat och fortsätta på boken i sängen sedan... Trevlig helg!

Hmmm... Då ska vi se, har varit så pigg den här tiden sedan koma-tröttheten släppte i vecka 13. Har varit så glad över det, nej nej tröttheten har gått över har jag sagt till dem som frågat, den kommer väl tillbaka de sista månaderna. Men man ska aldrig säga för mycket, för nu var det tydligen dags för koma igen. Sedan i fredags har jag inte fått många timmars sömn. Lagt mig tidigt, varvat ned, allt det där. Men någonting i mig gör att det inte går, somnar liksom inte fastän jag är trött. När jag somnar vaknar jag lätt, flera gånger per natt. Har börjat få svullna ben på kvällar och nätter, det kryper och ömmar och är varmt, bebisen har börjat med hårda sparkar uppåt ungefär kring läggdags... Herregud, jag är i vecka nitton inte trettio, vad är det min kropp inte förstår?

I morse hade jag frukostdejt med en kär vän från mammagruppen, vi ägnade ett par timmar åt frukost och att prata om det här med att skaffa syskon, att vara gravid, hur det blir sedan... Hon ska ha barn när som helst och jag om några månader, det blir kul att vi är hemma samtidigt den här gången också! Hon hade med sig god choklad och en mama-tidning, så gulligt gjort, jag blir helt rörd av alla fina gester den senaste tiden. Ni förtjänar också blommor, choklad och tidningar! Jag finns här för er också   

Efter frukosten tog jag, mannen och dottern bussen till mina kära farmor som bjöd på smaskig lunch. Bussen går precis från dörr till dörr och det är ju roligt att åka buss när man är tre år! Dottern förgyllde bussresan med sina kommentarer och iakttagelser. Supergod mat, kyckling rosépeppar i ugn med varma bananer mums. Min farmor kan ju sina efterrätter och de kommer gärna i plural, citronfrommage, fruktkaka och kex serverades vi till kaffet. Och då var det grädde i huvudrätten. Åtta timmar senare är jag fortfarande inte hungrig.

Det är bra att känna busschaufförer för då kan bussresan hem kosta gratis. "Han var snäll" sa dottern. Sedan ville hon sjunga En busschaufför, en busschaufför det är en man med glatt humör...

Det här är vad jag gjort idag - körkortsteori. Det man inte gjorde när man var arton får man göra när man är trettio. Planen är ju ursprungligen att ha körkortet innan jag blir tvåbarnsmamma så jag hoppas inte kroppen ger mig fler begränsningar nu!

Då är veckan på rätt sida igen - helg. Inte för att det spelar någon större roll när man ändå är hemma, men ändå. Det känns lite bättre. Mannen är på jobbet och dottern har varit på förskolan, det har varit en fin solig dag. Här har det bakats smulpaj inför morgondagen och en blomkålssoppa blev det också. Det tar lite längre tid än vanligt när man måste sätta sig emellanåt men jag har ju all tid i världen. Blomkålssoppa med potatis och timjan

Idag är det tydligen Äggets Dag, får nog bli något äggigt innan jag går och lägger mig. Mannen jobbar, och eftersom han är borta ett dygn åt gången får han förbereda all inhandling innan han går på sitt pass. Jag har förpassats till att skriva inköpslistor. Och matlagning i intervaller.

Klockan är bara åtta, varför känns det som att jag borde gå och lägga mig? Det är fredag och folk gör i ordning sig för att slå klackarna i taket eller åtminstone tar de ett glas rött framför en film, det känns oerhört långt borta. Men jag hade visserligen inte tackat nej till ett glas rött innan sängen om mitt tillstånd vore ett annat...

Ännu en vecka har gått alltså. Var på föräldramöte igår, rensat klart all svamp och lagt den att torka. En fin vän i stora stan skickade det här med posten

Tack för omtanken och förströelsen!   

Vårt stora höströj på kolonin har ju fått vänta längre än vi tänkt på grund av allt det här, men i onsdags tog mannen saken i egna händer (dotterns hjälp inte att förglömma) och rensade och fixade och plockade... Tänk att det fortfarande finns några smultron! Mangolden var fin, likaså örterna. Eftersom kolonin ligger nära vårt hus kunde jag följa med, men var kanske inte lika aktiv som de andra...

Nu får man väl göra ett ägg, för att hedra hönsen eller bönderna eller självaste äggen eller kanske ägglossning eller jag vet inte vad? Hmm? Nyttigt är det i alla fall med ägg.

Det blev indiskt igår, med tända ljus och några avsnitt av Shameless. Rekommenderas verkligen! Vi blev fast. Vi är en oerhört normal familj i jämförelse.

Mannen kom hem med fina fynd från barnloppisen, här är några av dem

Mest kläder till dottern, ett par mammaklänningar och så bebiskläder! Docksmå sparkisar och en liten skallra. Dottern visade upp grejerna för min mage och man såg hur hon försökte föreställa sig att bebisen ska få plats i de små kläderna...

En grå inomhus-fredag... En långfrukost med tidningen och en stund framför datorn för att beställa lite nya mammakläder. Butiksshopping blev ju plötsligt svårt för mig, även om jag måste åka in och prova byxor någon dag. Enklare att beställa överdelar som sitter bra, byxor måste man ju ändå prova. Får åka in någon förmiddag när det inte är mycket folk. Fick i alla fall klickat hem några tröjor/tunikor och en jacka (inte det enklaste, ett helt projekt att hitta en vettig vinterjacka med plats för magen).

Mannen och dottern har varit ute och gått i naturen idag, sedan värmde vi rester från gårdagens middag.

   Det finns tydligen blåbär nu, syntes runt munnen på dottern när hon kom hem.

För en stund sedan kom min syster och hämtade dottern, det blir mosterfredag för dem och barnfritt för oss. I vanliga fall hade vi antagligen tagit tillfället i akt och gått ut och festat till det lite, i en vanlig ogravid värld utan order om att ta det lungt! Nu är ju min värld väldigt lugn och gravid och det ska faktiskt bli skönt att bara ha en lugn kväll för oss själva. Nu ska det bara fattas stora beslut om i fall det blir indisk take away eller thai? Italienskt? Blir det film eller ska vi börja på en ny serie? Vilken i sådana fall?

En kollega ringde och det var skönt att prata med jobbet, att de bryr sig, men trots att jag inte borde känner jag mig aningens besvärlig som inte kan ge några besked och om i så fall när jag kommer tillbaka. Hade gärna velat kunna ge något svar på det men när inte ens läkaren kan det...

Av någon outgrundlig anledning följde jag med mannen ner i källaren nyss för att rota fram en kartong med mammakläder från förra graviditeten. Det var totalt slöseri med energi från min sida (och kanske även från hans, om man nu inte tycker det är roligt att gå igenom ett helt lägenhetsförråd), då det visade sig att kartongen över huvud taget inte finns i källarförrådet utan i ett annat externt förråd vi har. Dessutom hade ingen hiss byggts i vår trapp idag heller så jag började nästan finna mig i att tillbriga fredagskvällen nere vid porten - aj! när jag försökte gå upp till lägenheten igen. Ett halvt steg i taget. En granne passerade och pratade om vädret, jo ja det är tråkigt att det regnar också ja.

Den här mycket vackra blombuketten anlände med blomsterbud för en stund sedan, tack fina vän! 

Det gjorde mig verkligen glad, man behöver muntras upp lite extra ibland. Tänker på dig och er också!

Kramar och kärlek   

Det har varit en lång dag annars känns det som, med sol utanför fönstret, lite gladare blir man då. Gick till dotterns förskola (pust) för att ta en porträttbild då hon missade fotografen när han var där sist. En skojig typ som de brukar vara, gick bra på alla sätt men minus för att han lade ett papper jag skulle skriva på på golvet i stället för att ge mig det i handen. Aja baja till en gravid kvinna, ingen gravid kvinna vill böja sig i onödan. Men han blir säkert förlåten när bilderna på lilla trollet kommer!