Jag begränsar min utevistelse till en gång om dagen så långt det är möjligt, det har mest att göra med trappor, osmidighet, ansträngning och allt det där. Men även på grund av en annan typ av ansträngning, den som handlar om att ta sig tid och ork att svara på frågor och prata med inte så närstående personer om personliga upplevelser. Inte så att en fråga eller kommentar är oerhört jobbig i sig, och det är inte så att jag tror att det är unikt för just min graviditet. Tror att de flesta gravida kvinnor får svara på samma frågor dagarna i ända. Och har man ingen ork, fysiskt eller om man bara är oerhört trött, kan det kännas ganska tröttsamt...

Jag tror jag ska börja gå runt med en tröja (ok, jacka) där det står "Nej precis, nu är det inte lång tid kvar!" Så slipper jag säga det fem gånger på väg till bilen och femtioelva gånger på dotterns förskola. Varje dag. Tack alla snälla gulliga människor som bryr sig och frågar och så vidare, men det kan bli aningens tjatigt att svara på samma fråga tre dagar senare från samma person. Det finns nog egentligen två typer av frågor/kommentarer som är jobbiga på olika sätt; dels är det de som bara är lite tjatiga att få, och dels är det sådana som är lite för privata. Någon granne från gården bredvid, någon jag aldrig pratar med annars, ja nu ska vi prata kroppsligt helt plötsligt. Här har alla gränser öppnats utan att man godkänt det och häromdagen fick jag frågan av en jag inte känner nära om jag började känna tryck och ilningar nedåt nu, nedåt mot underlivet. Men hallå. Jag vet inte hur andra funkar men jag brukar inte känna mig bekväm med att prata om folks underliv bara sådär. Från en annan ytlig bekantskap "Nu har du fått en rejäl kula du". Jodå. Magen syns, det är en bebis i den. Jag är väldigt medveten om det. Men dels hör mina öron i stället "Ju större mage desto mer uttänjda magmuskler = svårt att få ihop dem sedan", och dels undrar jag om man verkligen säger så. Tycker inte riktigt att det känns ok, det finns inget roligt eller mysigt med den kommentaren. Jag kanske skulle svarat honom "Ska vi mäta och jämföra?" Kan ju vara känsligt det där med kulor även för medelålders män...

Annars, trötthet. Varje vaken minut en prövning för tålamodet, åtminstone efter lunchtid. Där någonstans tycker min kropp att det är dags för natten. Kan vi göra om dygnet lite nu ett tag framöver?

Karln jobbar sista passet innan långledigt, dottern somnade gott ikväll och jag ska följa hennes exempel efter lite kvällsmat. Vecka 37 idag, jag anses vara fullgången och de allra flesta förberedelser är klara.