Då var det fredagkväll och dottern somnade gott efter bad och saga. Karln jobbar. Extrapass den här veckan, vi ses oftare på videosamtal än här hemma. Har varit hos läkare idag, förlängd sjukskrivning, behövde inte säga mycket. Jag blir ju inte mer rörlig och känner mig inte fjäderlätt i kroppen, så att säga. Vi diskuterade eventuell igångsättning, hon gick igenom metoder lite mer ingående eftersom jag varit något skeptisk till alltför stor yttre påverkan eller hur man säger. Hormoner, dropp, komplikationer och allt det där. Det slutade med att vi bokade en tid för läkarkoll i vecka 38, är jag då mogen kan vi välja att sätta igång förlossningen. Det står "Livmoderhalsen är mogen om den är kort, mjuk och framåtlutande. Den är inte mogen om den är lång, fast och bakåt/uppåtvänd", och är den alltså inte mogen kan vi välja att inte sätta igång utan vänta på att förlossningen startar av sig själv. Känns väldigt skönt att vi inte behöver bestämma oss nu, utan kan gå efter om kroppen är redo eller inte. Vi pratade även om vattengympan, att jag kanske ska sluta med den nu. Förvärkarna gör att jag måste pausa och andas titt som tätt och det onda kring fogarna försvinner ändå inte. Kanske bättre att prioritera vila nu de här sista veckorna.

Annars har det varit en omtumlande vecka. Jag har tillbringat natten mellan tisdagen och onsdagen på sjukhuset, på förlossningen. Fick åka ambulans in då synen försvann på ena ögat, flimrade, blev yr, ramlade ihop och hade minskad känsel på höger sida. Det kom väldigt plötsligt, efter att jag kommit hem från vattengympan. Man tog magnetröntgen och började prata om en propp i hjärnan och om de skulle plocka ut barnet. Läskigt att höra sådär över huvudet, hade inte förstått vidden av det hela då. Inann jag hann fråga något försvann alla läkarna och sköterskorna ut ur rummet och röntgenapparaten sattes igång. Röntgen visade som tur var ingen propp men jag fick stanna kvar över natten för observation och för att ta prover. På förlossningen togs några ctg som visade att lillen mådde bra i magen    Vilken lättnad! Träffade läkare på onsdagen, det var alltså ingen stroke och kanske inte heller migrän (som de också misstänkte). De vet inte riktigt vad det var, ska höra av mig om jag känner av det igen. Det var långvarigt för migrän-aura sa han, men att andra symtom kan visa sig under graviditeten (hade till exempel ingen huvudvärk eller illamående, vilket jag brukar ha vid migrän). Men han trodde ändå inte riktigt på det. Känns skönt att vara hemma men ändå lite konstigt att bli hemskickad utan att veta vad som hände.

Sedan det hände har jag varit oerhört matt, somnar ofta och känner i stort sett inte lust till någonting. Längtade något oerhört efter dottern när jag låg över på sjukhuset, det var så jobbigt att se hennes min när de bar ut mig och vi inte hann säga hej då, hon var så himla duktig min fina tjej, klappade mig och hämtade ett glas mjölk innan ambulansen kom. Hon har tagit intryck av det som hände och jag har ägnat all tid sedan dess åt att gosa med henne och bara umgås med henne.
 

Sjukhusfrukost

Fick i mig en lunch på bb innan jag åkte hem, bland söta nya små liv och stolta nyblivna föräldrar. Nu längtar jag ju inte mindre... Fräsch och fint hade det blivit där också sedan en omfattande renovering.

Igår kväll hade vi fredagsmys i förskott eftersom mannen jobbar helg. Såhär kan man ha det då

Kräftor, sallad, gott bröd...

Klockan är en kvart över På Spåret-tid men jag skjuter den på framtiden, det blir bok tills jag somnar. Måste vila upp mig inför i morgon, då det är dags för (surprise!) - släktkalas. För både syrran och hennes karl. Hurra för dem och roligt för dottern att få leka med svågerns barnsläktningar.

Trevlig helg!